68 dagar kvar, men just som nedräkningen har börjat...

...så är en annan spännande resa på G. Till G som i Gambia. Min riktigt goda vän Camilla behöver snabbt åka ner dit för att ordna upp lite privata saker och jag följer med som sällskapsdam/bodygard. Alltid spännande att åka till en plats man inte ens funderat var det låg på kartan. Jo, jo tänker du, vet väl alla att det ligger i Afrika, men var på denna kontinent hade jag inte en aning om. Efter en snabb googling har jag nu lärt mig att det ligger runt ett floddelta i västra delen av Afrika och landet är helt omgärdat av Senegal. Det och att det ska vara rätt solsäkert, är i dagsläget det enda jag vet, men jag hoppas att jag efter min veckolånga resa ner dit, den 2 februari, kunna berätta mycket mer om.

När jag kommer hem igen kan jag fortsätta nedräkningen på 50 dagar kvar tills min påskresa till Filippinerna och en massa bra dykning igen.

Gambia! Va, ska jag till Gambia...

Livet flyter på

Dumaguete x 3
Här har vädret verkligen inte visat upp sin bästa sida men trots regn och blåst är allt rellativt. Räcker att jag tänker på hur kallt och ruggigt det är hemma så känns allt riktigt bra igen. Sedan sista blogginlägget har vi hunnit med tre besök inne i Dumaguete.

Prunkrande fruktstånd

Natruligtvis har detta inkluderat ett besök hos Sr Pedro för att njuta av deras fantastiskt goda kyckling. Den kvällen han vi även med att prova alla olika frukter som finns i de olika fruktstånden där man kan köpa frukt. Kan inte bli mycket bättre än att sitta på Dumaguetes strandpromenad och prova den ena efter den andra av goda frukter som tidigare inte ingått i mitt fruktmedvetande. Även ett besök med tricycle för att tillfredställa min dotter Fannys shoppingbehov har gjorts. Igår var det dags för det tredje besöket. Jesse, en av dykguiderna, som i somras fick en stroke har tillfrisknat såpass att han nu har börjat jobba på med service av utrustning tillsammans med Lito, följde tillsammans med sin dotter Kyan med och åt en massa goda seafood-maträtter på en lokal restaurang strax utanför Dumaguete.

Flytt nr 2
Vi har även hunnit flytta från "Birds nest" till "Hammerhead" så nu har man lagt till ytterligare två boenden som man inte bott i tidigare.

Hammerhead, family room

Dykning
Efter stormen (Tyfon Sendong) är dykningen annorlunda med mycket trasiga och omflyttade koraller och de vanliga "landmärkena" är också i många fall oienkännliga. Vattnet är fyllt av lerparticklar och sikten är inte den bästa men dykningen bjuder fortfarande på massor av fantastiska varelser. Stormen har även medfört att många haft problem med förkylningar och virus vilket innebär att flera av guiderna varit förkylda. Detta har i sin tur gjort att man växlat mellan i stort sett alla guider och fått se deras "godbitar" men även att man fått dyka med de guider man normalt försöker undvika.

Idag är det nyårsafton, Gott Nytt År....

Äntligen här igen

Åter i Paradiset

Efter en problemfri resa är vi på plats i Dauin en dag före julafton. Vi välkomnades av fyra av Pura Vidas personal som följt med till flygplatsen för att ta emot oss. De hade fått vänta en timma efter att flyget blivit dryga timmen försenat. Vi hade i stället för en vanlig bungalow fått "Birds nest" en tvårummare med egen stor balkong med bar och ett badrum med jaccutsi så man kan inte klaga.

Jul

Första dagen delades alla julklappar ut inför julafton och alla blev så otroligt glada så det var de mest prisvärda julklappar man kunnat köpa. alla visade stolta upp sina presenter och tacksamheten har varit otroliga. På julaftonen var det lite svårt att få själva julkänslan att infinna sig men det skulle ju vara en alternativ jul så efter en start med två dyk åt vi en julmiddag med Bbing och vänner på resorten.

Goby med två olika parasiter • Ambon Scorpionfish • Napoleon snake eal

Den första dagens dyk var inte så imponerande och man kände sig lite deppig över de skador som "Sendong" åsamkat korallerna. Men men det kunde varit värre än söndriga koraller och dålig sikt. Tankarna går till alla de dryga tusen som miste livet bara fåtal mil härifrån. Andra dagens dyk var däremot väldigt bra och både Bonets corner och Banka wreck bjöd på massor av godingar såsom Wonderpus, Flamboyant cuttlefish och inte mindre än fyra Ambon scorpionfishes.

Whale sharks

Den 26 december var det så dags för en tur till Tan-Awan söder om Cebu dit man normalt tar sig med båt på en och en halv timma. Moder natur ville jäklas lite så dagens väder bjöd på regn och höga vågor. Efter knappa halvtimmen gav min mage upp för dessa vågor och jag matade fiskarna resten av vägen som för att djävlas lite extra tog två timmar. Jag vill inte säga att det var värt det men nästan. Väl på plats väntade 10 valhajar av olika storlek, allt från tre till åtta meter långa. De följde de två meter långa bankabåtar som fiskarna paddlade runt i och ibland slängde ner en nypa småräkor. Kändes nästan lite humoristiskt att de dessa bjässar så följsamt anpassa sig och simmade efter. Tyvärr kan jag väl säga att jag inte tagit mig tid att öva med vidvinkeln och blixtar är out of the questsion, så resultatet av fotande blev mest konturer av de vackra djuren. Men what the hack jag kommer för evigt komma ihåg detta ögonblick då jag såg valhajar för första gången. Efter två fina koralldyk vid Sumilon island var det en trött men nöjd familj dsom återvände till Pura Vida.

Funderar på att börja packa...

Så är det snart dags,
mindre än en vecka kvar och efter helgen är det tre dagars arbetsvecka framför mig och sedan blir det tidig torsdagsstart. Kanske att jag ska börja packa... Blir slappare och slappare för varje gång, jag kan ju det här tänker man. Hmm ser det, senaste året, en glömd bikini (läs alla) missade detaljer till fotoutrustningen och så vidare. Detta skulle aldrig hänt förr då jag minutiöst skrev packningslistor och var färdigpackad minst en vecka före avresa och satt där lugnt i soffan och pilla mig i  naveln flera dagar i förväg.

Tomtemor

Kanske ska börja snart,
i alla fall i morgon... Fattar bara inte hur jag ska få ner alla dessa julklappar jag införskaffat. Började med att när jag var nere sist, hade köpt lite olika sminksaker, eftersom Bbing (min insider information på resorten) visste att det skulle uppskattas av tjejerna i restaurangen. Eftersom jag inte visste vad som önskades köpte jag lite av varje och bad dem välja vad de ville ha och nämnde då tomten (höjer här ögonbrynet och känner mig smart). När det så var dags att bege sig hemåt så visste jag inte mer än när jag kom förra gången och bad dem därför att lämna in en önskelista till jultomten. Det frågades om man istället för smink kunde få flip flop och till slut hade halva resorten lämnat "önskelista" (som jag inte riktigt hade tid att kolla) och jag tänkte att det vore väl roligt att uppfylla dessa önskemål. Väl hemma saknades vissa bekanta namn så jag begärde att få resterande namn och swop så kom alla 45 namn på på de anställda på resorten (och önskemål). What the hack, tomtens säck blir stor i år (kan väl nämna att ingen ville ha smink). Är just nu lite bekymrad över att jag inte fått med alla de som jobbar på dykcentret, men va sjutton, orkar inte med eller får plats med 40 julklappar till. Hmm Påskharen kanske (tänk er den bilden)...

Snart ska jag börja packa och tur är väl att jag får ha 2 x 23 kg med mig och att jag lämnade det mesta på plats när jag var där sist.

Åh vad jag har haft det bra

Har varit fullt upptagen med att ha det bra och internet-uppkopplingen har inte varit vad den brukat. Sitter nu på ett hotellrum i Manila och suger ut det sista av sista dagen på denna resa. Det får bli en snabb summering av vad som hänt sedan jag lämnade kylan i Svedala.

Min resa ner gick smidigare än vanligt, i alla fall den första delen till Manila dit jag flög med KLM. Har numer silverkort på deras frequent flyer program, Flying Blue. Detta gör att jag får ha med mig två väskor a 23 kg, checka in i business-kön och även borda först. Men framför allt så finns det chans att bli uppgraderad vilket jag blev på denna resa, vilken lyx att få flyga business class. Champagne när man kommer ombord, riktigt god mat men framför allt en stol som heter duga och kan göras om till säng. Talk about luxury!

Har dykt 39 dyk och passerat dyk 500 med råge och kan bland nämna att bläckfiskarna har återvänt till Bonets corner, i alla fall för att visa upp sina bästa sidor för mig (andra har varit mindre lyckosamma). Har sett Mototo som parat sig och spelet som pågår därinnan (ofta en tredje part inblandad). Jag har sett Coconut octopus med ägg och Wonderpus och Mimic har avlöst varandra. Vissa dyk har man inte kommit mer än ett par meter utan tillbringat sin timma runt 20 meter och bara studerat vad som händer runt omkring mig. Är helt förundrad hur förändrade dykplatserna är vid olika tidpunkter på året och allt har sin charm och tjusning.

Bläckfiskar i alla former och färger

Fler undervattensbilder kan du se på: http://www.uvfotograf.se/medlem/1906/gittan-noren/fotogalleri/24543/dauin-octnov-2011.html

My guide, the one and only, Rico

Senior Pedro

Förutom dykning har jag gjort några utflykter utanför resorten, bland annat är ett besök på Senior Pedro i Dumaguete ett måste. För ca 100 peso (ca 15 kr) äter man sig proppmätt på den bästa saftigaste grillade kyckling man kan tänka sig, allt inmundigat med fingrarna tillsammans med ris och sojasås (jag hoppar vinägen) med pressad kalamansi (som en liten men naggande god lime) och små starka chillisar. MUMS!

Shoppingtur
Har en vän som heter Lito som servar all dykutrustning för Sea Explorer m fl och som alltid fixar/servar min regg tills jag är på plats. Han tar alla jobb han kan få eftersom han har sex barn att försörja. Hans barn går i skolan men hadde enbart en skoluniform som måste tvättas och torkas mellan skoldagarna så han och jag gjorde ett besök in till Dumaguete och köpte ytterligare ett set uniformer till kidsen och det fick bli nya skolväskor också eftersom jag fått veta av Bbing att han gärna tog emot begagnade sådana till sina barn. Sällan har man sett lyckligare barn som hans när de fick sina ryggsäckar, ännu gladare blev de över Fannys gamla Gameboy Advance som hon skickat med att ge till något barn i Dauin.

Vandring i bergen
Jag blev även inbjuden till Chris, ägaren av Pura Vida, retreat uppe i bergen där jag tillsammans med honom och två schweizare, med mer intresse åt vandring än vattensport, vandrade runt bland risterasser och palmer etc och njöt av en förundrande utsikt. Svettigt och varmt men väl värt mödan.

Vandring i bergen i hmmm fotriktiga skor

Happy pig

Flicka som svalkar sig i bevattningssystemet

Barn som verkligen lever ett simple life i bergen

En söt liten blyg kille utmed vägen

Mäktiga berg i bakgrunden

Risterasser

Chris "lilla hus" uppe i bergen

Djungelvy

Grottutflykt till Mabinay
Gary har så äntligen fått visa sin Kristallgrotta i Mabinay, resan dit vara den ett äventyr. I en grannes inhyrda easy ride åkte vi en fyra timmars resa tillsammans med hans fru, svägerska, son och pappa till Negros mitt. För er som inte vet vad en en easy ride är så är det en öppen liten buss gjord för Filippinare ca 20 cm kortare än jag så i varenda gupp, och det finns många, slår man huvudet i taket. De varsamt stoppade bänkarna på 30 cm höjd inbjuder till en riktig träsmak efter bara 30 minuter. För att inte tala om kylsystemet som efter första timman började läcka och behövde vattenpåfyllning var ca 20:e minut. Tur att det var vackra omgivningar och förunderliga vyer.

The crystal cave and our easy ride.

Efter ett snabbt besök i en otroligt vacker helt vit grotta med droppformationer, fladdermöss och giftiga spindlar besökte vi en faster och en farbror till Gary och blev bjudna på mat. Hemresan tog fem timmar då det verkade läcka mer och mer ur kylsystemet och vi hann även med ett dopp i en bergssjö med kallt svalt vatten.

Vackra vyer på väg till Garys släktingar

Siqijour
Sista heldagen spenderade jag på en dagsutflykt till ön Siqijour, den magiska ön, där jag gjorde tre fantastiskt fina väggdyk. Havet var helt spegelblankt och resan som normalt tar ca 1,5 timmar gick båda vägarna på ca 50 minuter vardera. På hemvägen fick vi dessutom sällskap av en flock delfiner.

Avskedsfest
Väl hemma hade det fixats med avskedsfest, en stor 6 kilos fisk hade köpts in och grillades över glöd medan vi avnjöt Red Horse i det klassiskt kringskickade glaset. Berlinda och hennes make hade slaktat sina "nativ chickens" och gjort en underbar Halang halang (betyder stark och är kokt i cocosmjölk och starkt kryddad med chilli). På bordet lade man två stora färska bananblad och ovanpå dessa lades den grillade fisken (ca 90 cm lång och smakade underbart) kycklingen ställdes fram i skålar och runt allt låg ris. Allt äts på plats med fingrarna och man doppar allt i en blandning av soja, lök och chilli. Helt underbart gott och kladdigt.

En minnesvärd avskedsfest

Vilken lycka med alla dessa upplevelser, nej nu får jag åka hem och tjäna ihop till nästa resa...

Så var det då åter dags

Dryga två och en halv veckor som jag ska spendera i Dauin. Av någon anledning gick den sista tiden väldigt fort och jag funderar nästan om det är riktigt sant att jag har gjort min sista arbetsdag före semestern. Nu kom ju resan faktiskt två veckor tidigare än vad som var tänkt (eftersom jag tänkte lite fel) men tur är väl kanske det så man hinner med att jobba sex och en halv vecka innan det är dags för nästa resa över jul. Till saken hör ju också att Bbing, instruktör på Pura Vida och en av mina bästa vänner i Dauin, varit på besök här i Sverige. Hon har får hjälp av sina två systrar i Schweiz, med en resa till Europa för att besöka dem. Hon passade då även på att komma hit till Sverige och till Finland där våra gemensamma vänner  Joona och Elina bor. När det var dags att lämna vidare stafettpinnen till finland återstod bara sex dagar innan min egna resa.

När solen äntligen visade sig en dag fick vi visa Bbing allt från alla sidor

Som vanligt har jag massor av bagage, vilket tenderar att bli mer och mer för varje resa, då man får fler vänner på plats som man gärna vill ha med lite smått och gott till. Trots att all dykutrustning och kamerautrustning fått bli kvar i Dauin har jag av någon anledning fått ihop 46 kg utan problem. Tur att man numer är Silvermedlem i Flying blue, KLM's bonusprogram och får ha med två väskor a 23 kg.
Till saken hör att trots att jag lämnat kamerautrustning i Dauin har även det vanliga tunga handbagaget eftersom jag nu tar med min nya utrustning ner för att lämna och ta hem den gamla (gammal och gammal drygt ett år) för att sälja här hemma. Är någon intresserad av en Canon 500d med Ikelitehus så hör av er :-)

Fick idag ett meddelande från en av tjejerna på resorten:
"Hoppas du inte reser med Philippine Airlines för det strejkar och har ställt alla sina eftermiddagsflighter"
Hm just det, naturligtvis är det så jag tänkt ta mig vidare från Manila till Dumaguete. Ringer resebyrån på alla nummer och får meddelande att de inte finns på plats och kollar sedan deras hemsida och kan så läsa "Vi finns inte på kontoret mellan 17-23 oktober". Så det blev till att själv boka ytterligare en inrikesbiljett med ett annat bolag och då är man ju glad att man dagen innan kan finna och boka en resa inklusive sportutrustning för dryga 4100 peso (ca 600:-). Känn på den ni SAS och KLM.

I Filippinerna är man rik både i hjärtat och bokstavligen...

Att (köpa) resa ger nya vänner

Jag har bowlat!
Resebyrån B&H dive travel hade ett event  igår där de hade bjudit in kunder till en kväll med bowling och mingel. Himla roligt att träffa andra dykare (dykare är alltid trevliga av någon anledning) och speciellt trevligt var det att träffa Per, reseförsäljare med ett otroligt tålamod under alla mina reseplaneringar, är alltid trevlig, även efter tio ombokningar och sjuttiofyra frågor (jag har nog fasiken sparat in en massa uteblivna kurator- och psykologsamtal också :-). Numer när jag alltid gör nästan samma resa kanske jag är lite lättare att ha att göra med. Trevligt var det i alla fall och av någon anledning gick det ganska bra, bowling är ju som sagt inte riktigt något jag sysslar med till vardags. Det vill säga i går i alla fall, vaknade med ryggskott i morse och jag fick några antydningar av kiropraktorn att sådana där sporter är inte för otränade. Hmm

Ett stort tack till Håkan som följde med (också trevlig, han är ju dykare).

Jag får nog hålla mig till ofarligare sporter som dykning och kanske lite armhävningen i baren efteråt i framtiden...