Nedräkningen snart till ända

Åter dags
för en resa till Platsen i mitt hjärta. Känns så roligt med alla planer som mina vänner målar upp inför att jag ska komma. Ska även denna gång bo på Puerto Cita, Huset som ligger vid Bonets corner alldeles intill havet. Längtar att komma under ytan och uppleva den värld som har så mycket fantastiskt att erbjuda.

Bara 2 dagar, 19 timmar, 12 minuter och 37 sekunder kvar sen drar jag mot paradiset...

Ännu en sommar i Dauin

Sommarlov, äntligen!
Jag och Fanny har packat och allt bagage har blivit slimmat till 2 x 23 kg, allt har noga övervägts och vägts. Birgitta och Kajsa som tillbringar de första tio dagarna tillsammans med oss hämtar upp oss för avresa till Dauin, Filippinerna. Älskar att dela med mig av den underbara Dauinkänslan och kanske få någon att uppleva livet under ytan.

Det finaste dottern som finns på bästa stället som finns, me like

Den första veckan

På G till PV

gick otroligt fort med utflykter till Dumaguete och Zip-linen i Valencia. Dit tog vi oss på motorcyklar, Birgitta gjorde sin premiärtur och det var en upplevelse. Kajsa tog dessutom sitt Open Water certifikat. God mat intogs på Haya Hay och Senior Pedro i Dumaguete och inte att förglömma Pura Vida i Dauin. Dessutom åt vi svenska tacos i huset som jag hyrt på Puerto Cita. Kroppen liksom bara älskar att vara tillbaka i det sammetsljumma klimatet som trots regnperiod bjuder på mer sol än tillräckligt. Då jag hjälper till med ett visa för min vän Junjun så var det en hel del administrativt som var tvunget att fixas då vi hade en tid dagen efter Fannys och de övrigas avresa från Filippinerna. Detta gör man på Norges ambassad där man söker Svenskt visum, eftersom Svensk ambassad saknas i Filippinerna. Vi var lite osäkra på den sista flygändringen som innebar 3,5 timmar i Manila  för transport mellan flygplatser så jag bokade om deras inrikesflyg med Phil express till Cebu Pacifics morgonflight. Jag och övriga som skulle med till Manila kunde dock ta det reda tidigare bokade eftermiddagsflighten. Snacka om tur att jag bokade om Sverigeresenärerna eftersom flighten på eftermiddagen blev inställt på grund av ett oväder. Däremot fick visumbesöket vänta ytterligare en vecka. En gris köptes in inför den stundande avskedsfesten som skulle ske tre veckor senare det gäller att planera i tid. Stackars Gary han fick ha den bökandes i sin trädgård fram tills festen.

Dykning för hela slanten

Bbhing och Dani mellan dyken

När de övriga Svenskarna lämnat så var det dykning som gällde och Dauins dykplatser kunde utforskas. Sommartid jun-jul är det som att allt liv avstannar från Dauin North ända till Banka wreck eftersom vinden vänt och kommer in från sydväst. Däremot finns det många andra ställen som drar fördel av den ändringen. Vid Bonets corner fanns fler Ambon scorpionfishes än jag någonsin sett tidigare. Nya ställen som Masaplod Sur och Atmospheres husrev var fantastiska ställen även om jag inte riktigt var komfortabelt med alla havsormar vid Atmosphere. Vi gjorde även ett halvdassigt försök vid en liten pir längre söderut. Precis utanför Pura Vida kunde man dessutom på ca 1,5-2,5meters djup se flera Algee octopusses som levde i den förstenade sanden. Man faller in i ett härligt lunk, man dyker, snackar med vänner och sedan på kvällarna åts gemensamma "familjemiddagar". Lördagar är blockade för Sushi, eller egentligen Japansk buffé som alltid serveras på den japanska restaurangen inne i Dumaguete på tisdagar och lördagar. Ät allt du orkar för 290 peso. Hade nöjet att träffa flera nya ansikten som Dani, Ben, Jonathan och Ramez, en rolig blanding av folk alla från olika länder.

Något av det som man kan se under utan

Visumbesöket

Junjun och Chona inför visumansökan i Manila

En vecka efter det misslyckade första besöket så var det dags att bege sig till Manila med Junjun och Chona för att göra ett nytt försök att få ett schengenvisa. Kan bara säga att det är tur att det inte är lika svårt för oss att besöka andra länder som det är för dem. Man måste ha en förfärligt massa papper om allt och inget. Dessutom måste man besöka Ambassaden i Manila. Så flyg och hotell bokades och denna gång kom vi lyckligt upp till Manila. Vi åt en god middag och gick och la oss tidigt för att vara uppe i god tid för att hinna till Norges ambassad i tid. Vi gav oss iväg två och en halv timma före besöket och taxichauffören sa att jodå han visste var det låg. Jag försökte följa med på min iphone och tyckte inte alls att det stämde och frågade gång på gång om det var rätt. Efter 40 minuter och längre bort än någonsin från den utsatta adressen fick jag visa chauffören på kartan ungefär var vi skulle. Efter ytterligare 40 minuter var vi i alla fall på rätt gata och då gav chauffören upp och sa att vi skulle ta en annan taxi. Så in i nästa taxi och vi förklarade att vi hade hemskt bråttom, jo då han visste var det var men visste att vi var i kris och ville ha ungefär tio gånger så mycket som det normalt skulle kosta. Förbannade for vi ur taxin och in i nästa. Långa rusningsköer tvingade oss att springa de sista kvarteren och rusa in till visa-avdelningen (där vi för övrigt fick vänta en timma) där papper lämnades och senare intervju gjordes. Därefter är det inte mycket mer att göra än att invänta besked från Sverige vilket kan ta 2-4 veckor.

Vänner! Ben, Bbhing och Dani

Avskedsfest tillika välkomstfest
Sista fredagen före söndagens avresa var det som alltid dags för avskedsfest och då dessa numer drar stora skaror hade vi den på Lowland, en festlokal nere vid havet. Yannick anlände samma dag efter sin resa hem till Schweiz och det gjorde ju festen så mycket roligare. Lechon, Kinilow, Senior Pedros kyckling med mera och som vanligt flödade Tanduayen och San Miguels försöljnings-statestik gick i höjden. Ett åskoväder drog in och regnet öste ner. detta brukar innebära att ingen kommer. Filippinare gillar inte bli blöta av regn. Trots detta dök de flesta till min glädje upp och det dansades tills långt fram på natten och det var inga problem att länsa maten från bordet. Ett stort tack till Alla som hjälpte till att göra festen minnesvärd, framför allt Gary, Lee, Yannick, Bbhing, Rochelle.

Välkomst- och avskedsfest, Jag och Yannick plus Gary i resterna av kvällens lechon

Med sorg i hjärtat säger jag hej då, so long tills nästa gång...

Födelsedagsfirande

Dauin - my second home

Dauin, vägen ner till PV

Jag har åter igen haft en underbar resa till Dauin. Denna resa fick jag sällskap av goda vänner som också är återvänder men också en som introduceras för min favoritdestination. Jag känner att ju mer jag reser hit ju mer vill jag vara här, sakta men säkert gräver sig stället djupare och djupare in i mitt hjärta. Trodde aldrig att man kunde bli så berörd av ett ställe, eller snarare ett ställe med så många underbara människor.

Mitt hem

Huset som jag hyrde under hela förra resan hade jag kvar även till denna resan, vilket gjorde att man kunde lämna kvar i stort sett allt. Huset blev vårt tillhåll och här lagade vi allt från Filippinska specialitéer, Svenska köttbullar, Mexikanskt, Thailänskt till Schweizisk ostfondue. Alla hjälptes åt att laga mat och allt som oftast var vi 10-12 personer som åt gemensamt i en vad vi kallade "family dinner". Även om det inte fanns tillräckligt med bestick och porslin (läst plast) så kunde man alltid dela så att man fick åtminstone en gaffel eller sked. Det är riktigt skönt att inte allt måste vara så perfekt, man tar det som det blir och det blir ofta bra.

I detta fall är det Yannick som står för maten i det lilla huset bland lokalbefolkningen

Under ytan

Project AWARE Foundation

Efter bara några dagars dykning ville inte kamerahuset vara med längre så åter igen fick det bli en resa utan att fota under vattnet. Samtidigt som man vill se det fantastiska djurliv som finns där under ytan vill man ju fota dem. Så det blev många dyk med kluvna känslor där man både vill se och våndas för att inte kunna fota det man kommer att hitta. Jag kan dock konstatera att jag blivit riktigt bra på att hitta/se det jag tidigare bara trodde att guiderna kunde hitta. Det blev nästan som en liten tävling mellan mig och guiderna att hitta mest, en fördel för de andra dykare som fick se massor av häftigt. Eller vad sägs om Ambon scorpionfish, Hairy frogfish  och massor av annat häftigt. Skit att kameran inte ville hänga med.

Karaoke

Något som älskas av de flesta Filippinare är Karaoke, finns otaliga ställen där man kan sjunga, oftast lugna, smältande ballader och alla har sina låtar de kan utan och innan. Låtarna är inte av orginalkaraktär utan har ett speciellt sound (lite orgelbetonat) och man måste verkligen kunna sina sånger. Man sjunger ofta och gärna oavsett begåvningsgrad men alltid lika inlevelsefullt och seriöst. Speciellt mysigt är det med de riktigt lokala ställena, med stampat jordgolv, hopspikade bord, soffor och stolar. Självklart intas även lite lokal rom eller brandy med cola, priset för en flaska är under 100 peso (ca 16 kronor)

Ett av de Karaokeställen vi besökte, Jonas i högform

"Resort Hopping"

Med trasigt kamerahus blev dykningen lite mindre viktig och en dag, efter ett, låt oss säga ett vad, om vem som startat tidigast med de gyllene dryckerna, så föddes tankarna för en så kallad "Resort Hopping". Vi, Lee, Yannick, Jonas och jag, skulle minsann vara tidigast, vi planerade in en ledig dag för alla, strök oss från all dykplanering och ställde klockan på sex. Vi var på första resorten tidigt, kl 7.00, ja jag vet, inte så moget men kul. Till frukost fick det bli en Bloddy Mary och en hamburgare med strips. Lite segt och inte den bästa Maryn kan jag lova men framåt elvatiden och tre resorter senare flöt det på bra. Innan vi var nerbäddade kl 24, hann vi med både bubbelbad i varma källor, upptäckande av resorter man inte visste fanns, alla resorters dryckes-specialitéer, diverse souvenirer (till slut liknade dessa mer en maskeradkostym). All in all, hann vi med 11 resorter (eller var det 12)och fick förutom "souvenirerna" med oss massa glada minnen, så även med en något seg "dagen efter" var det värt det. Framför allt vi har rekordet :-)

Kombinerad avskeds/födelsedags fest

Garys gullegris

Inför första mars var jag och Gary på marknaden i Malatapay och köpte en gris som skulle bli Lechon (60kg). Gary köpte också en liten söt gris, vars öde förmodligen blir det samma någon gång i framtiden. Jag och Bbhing var dessutom på Marknaden och köpte fisk (6 kg) till hennes omtalade kinilaw. För er som inte vet vad det är är det rå fisk marinerad i vinäger med ingefära, calamansi (Philippinska små lime) lök, tomat, chili och lokal seasoning. Senior Pedros fick stå för grillad kyckling (20 st) och en mamma till någon på resorten gjorde en gränsaksrätt med räkor och bläckfisk. Givetvis inhandlades passande drycker in också. En festlokal hyrdes in och som överraskning hade Gary låtit en firma komma och dekorera upp med tyg, blommor och blad. Stället heter Lowland och ligger ett stenkast från vattenbrynet. Festen blev en succé och det dansades till långt in på småtimmarna.
Filippinerna är också ett av de ställen där det svallras som mest, ryktena flödar och skulle jag göra allt som det ryktas om, skulle jag vara ännu mer upptagen än vad jag är. Denna gång var det jag och Yannick som hade något ihop, haha det skulle vara något, en 24-åring, inte illa. Skulle även var lite svårt då vi alltid umgås i ett stort gäng. Men roligt var det när det tystnade på festen när jag och Yannick levde med och klädde ut oss till bröllopspar. Till slut förstod alla löjet i det hela och brast ut i ett befriande gemensamt skratt. Men jag återkommer och jag tror inte snacket har nått sin kulmen än, jag är en ständig källa till rykten. Tyvärr drabbar det inte bara mig utan även mina vänner på plats som ibland kan känna stort obehag inför de rykten som pågår, de vill ju trots allt bara göra min vistelse där så rolig som möjligt.

Kombinerad födelsedagsfest och avskedsfest

Allt har ett slut

Tre veckor går fort som attan och det är alltid med sorg i hjärtat man beger sig mot Manila för senare hemfärd till Sverige. Hemma finns dock det finaste jag har, får försöka övertyga henne om ur bra man har det i Dauin när vi kommer gemensamt nästa gång i Juni.

Me and my sis Bbhing

Dauin, vi ses igen i sommar...

Jul & Nyår 2012

Min första jul utan Fanny

Klart man ska ha med en svensk gran

Om man nu ska fira den där första julen utan dottern så är väl Dauin det bästa alternativet. Man är verkligen inte sysslolös en enda sekund.
Jag anlände enligt planerna till Manila sent den 20:e dec och efter att ha väntat vid bagagebandet tills dess att alla väskor sinat och jag insett att de mina väskor inte var med. Jag säger väskor eftersom jag packat två väskor a 24 kg med diverse julklappar, juldekorationer men framför allt 8 kg salami och säkert 5-6 kg choklad. Vis av tidigare erfarenheter av hur det är att anlända utan bikini hade jag packat bikinis i bägge väskorna och hade väl aldrig kunnat ana att bägge skulle bli kvar i Amsterdam. Så där stod man i vad man hade på sig, utan tandborste, kam och, ja allt. Anlände in till mitt hotell Cherry Blossom tio minuter före tio på kvällen. Rusade in i ett närbeläget köpcenter och hann inhandla ett par shorts innan de stängde. Tandborste och tandkräm kunde jag inskaffa på hotellet. Ja hotellet det var ett hotell för sig själv. På femte våningen hade ett företag hyrt en festlokal för sin julfest, där låg även mitt rum, totalt avsaknat av ljuddämpning. Efter att ha lyssnat på dåliga karaoke-sångare i någon timma gav jag upp och fick be om ett nytt rum vilket jag fick.

Till Dauin
Det enda bra med att inte ha med något bagage är väl att man reser lätt så det var inte så mycket mer än handbagaget och jag som reste från Manila till Dauin. Gary med familj hämtade upp på flygplatsen i Dumaguete och efter ett snabbbesök på ett varuhus för inköp av lite hygigenarticklar och några t-hirts och sport-shorts samt sportbh, kom jag fram till huset i Dauin som jag hyrt fram till mars. Huset ligger på vägen ner från "the highway" till Pura Vida, mitt bland alla "locals". Huset, ett rosa och vitt hus med stängsel och grind i värsta Fort Nox anda. Inuti finns ett stort illgult rum som rymmer vardagsrum och kök, två sovrum (varav ett med AC) och en toa/dusch med kallvatten. Räcker gott för att bo bra och ha möjlighet att bjuda in vänner.

Christmas Party
Dagen efter jag anlände var det dags för Sea Explorers Christmas Party på "Lowland"och det hade, till min glädje,  som vilken självklarhet i värden räknats med att jag skulle delta. Till partyt kom många av de anställda och deras familjer för att inta en massa mat och dryck. Lekar skulle lekas och julklappar utbytas. Jag hade i förväg fått att jag skulle köpa en julklapp till Carlos. Det är hemligt vem man skulle köpa till och man vet därför inte vem som köpt till de övriga. Under sång så gick en i taget runt inuti en ring som bildats av alla de som skulle utbyta juklappar, efter att ha fakegett julklappen till många fick så slutligen någon julklappen som i sin tur gjorde likadant. Efter en halvtimma stod så alla med "sin" julklapp och alla öppnade dessa. riktigt festligt faktiskt. Förutom julklappsbyte och mat så lektes det massor av lekar under vilt på hejande. Själva julafton firade vi i huset med god mat och dryck.

Glada sångare sjunger gärna ;-)

Mycket kul med goa vänner
Veckorna fylldes av middagar på Haya hay, Senior Pedros, Japansk restaurang (som jag glömt namnet på) i Dumaguete och middagsbesök på Pura Vida och Atmosphere samt middagar i mitt hus. Allt från salami, Halang halang, grillat, till ostfondue fixades glatt av vännerna, Bbhing, Gary, Lee, Adelpa och Jannick och många flera.
Nyårsmiddagen åts på Haya hay och efteråt var det dans på Zanzibar och raketuppskjutning på strandpromenaden i Dumaguete. Karaoke sjöng vi både på en lokal bar i San Jose och i ett inhyrt karaokerum på Whatever i Dumaguete. Filippinare kan verkligen det där med karaoke. Förutom detta har jag hunnit med att dyka en massa fina dyk, få hörselgånginflamation och brutit min lilltå. Så inte underligt att man inte hinner blogga förrän efteråt.

Nya fiskar på G

Snart dags igen

Mr Gaga

Det är alltid med sorg i hjärtat man lämnar Dauin men då man längar efter dottern som väntar hemma i Sverige är det tudelat. Jag har en lägenhetsrenovering och flytt som väntar  inom loppet av en vecka efter det att jag kommer hem och sedan dessutom utstädning av huset. Då julresan inte var inplanerad från början (Fanny firar jul och Nyår hos Olle i år) så är det bara fem veckor till den planerade resan den 8 feb och jag kan tänka mig att man även då är i stort behov av semester efter allt som ska ske i januari. Dessutom har vi ju lite att fira då :-)



Dauin vi ses snart igen...

Tänk vad mycket som har hänt!

Huset sålt och packning pågår

Mitt liv snart färdigpackat

När jag kom tillbaka från Filippinerna i början av Augusti trodde jag att jag skulle bli ensam husägare. Efter att ha tänkt till ordentligt, eller var det efter att ha klippt gräset ett par gånger, bestämde jag mig efter noga övervägande det var dags att sälja huset och skaffa lägenhet. När till och med dottern tyckte att, kan vi inte flytta in till stan, så inser man helt plötsligt, varför inte. Bjöd på några bostadsrätter, kollade några lägenheter och helt plötsligt fanns den där lägenheten utan diskmaskin, gabon-dörrar, gammalt kök och badrumskakel som skulle fått mig att darra för några år sedan. Men den hade något som både jag och dottern gillade, så trots att alternativet var en nyrenoverad fin trea så slog vi till och om en dryg månad ska vi flytta. Huset blev sålt i ett huj så nu är det packa och göra sig av med allt man samlat på sig under 21 år i ett stort hus. Jag ska säga det är nästan befriande att göra sig av med en massa som man egentligen inte behöver och förmodligen inte kommer att sakna. Så numer när man ska resa någonstans är det bara att låsa dörren och veta att allt står som det gjorde när man lämnade det när man kommer tillbaka.

Kalla det dålig planering.
Nu ska här packas, för nästa resa är bokad, avresa den 19:e december. Jag kommer hem den 7:e januari och har tre dagar på mig att måla om och sedan går flyttlasset. Huset ska totaltömmas och städas. Tur är väl att nästkommande resa också är bokad, för det lär jag behöva. Den 8:e februari går andra resan till Filippinerna.

Framtiden, here I come...

Came over some fantastic words...

As we grow up, we learn that even the one person that wasn't supposed to ever let us down, probably will. You'll have your heart broken and you'll break others' hearts. You'll fight with your best friend or maybe even fall in love with them, and you'll cry because time is flying by. So take too many pictures, laugh too much, forgive freely, and love like you've never been hurt. Life comes with no guarantees, no time outs, no second chances. you just have to live life to the fullest, tell someone what they mean to you and tell someone off, speak out, dance in the pouring rain, hold someone's hand, comfort a friend, fall asleep watching the sun come up, stay up late, be a flirt, and smile until your face hurts. Don't be afraid to take chances or fall in love and most of all, live in the moment because every second you spend angry or upset is a second of happiness you can never get back.


This will be how I'm going to live from now on...

Så här lite efteråt

En underbar sommar…

Jag har haft en riktigt bra sommar med massor av minnen att stoppa i ryggsäcken. Det har varit skönt med en paus i vardagen och fly bort och bara må bra ett tag. Tyvärr har jag varit dålig på att skriva eftersom jag har datorn i det hyrda huset på Puerto Cita som jag hyrt under Juli månad och där har jag ingen internet-uppkoppling. Det tar ca 5 minuter att gå till Pura Vida utmed stranden och oftast får datorn stanna hemma.

Huset jag hyrde under juli månad på Puerto Cita. 

Puerto Cita
Huset på puerto Cita är en tvåvåningskåk direkt vid stranden där man som dykare besöker kallas Bonets corner. Flyttade in den första Juli, tillsammans med Håkan och Kalle som kom den 28 juni, bodde tre nätter för att sedan flytta tillbaka till Pura Vida när Olle, Fanny och Alicia kom på besök i en vecka. Killarna intog huset och jag och tjejerna fick ett fint familjerum på Pura Vida då Chris, ägaren uppgraderade oss. När alla sedan reste iväg igen den 10 juli flyttade jag ensam in i huset. Undervåningen består av ett stort rum som är avdelat i kök, vardagsrum och toalett med dusch. Ovanvåningen består av två stora sovrum med ett gemensamt badrum. På bägge våningarna har man en stor veranda/balkong med utsikt över havet. Trappan till ovanvåningen går på utsidan av huset så jag införskaffade en madrass och använder mig bara av nedervåningen som har AC.

Svenskt smörgåsbord med inslag av Filippinerna

Joona och Eliena, våra finska vänner, kom också de på Dauinbesök och de var med och ordnade vårt svenska smörgåsbord som då fick en hel del Filippinska inslag förutom den planerade Kinilaow som Bbhing lovat göra. De ville ha färska ostron vilket inte visade sig vara det lättaste och middagen blev si så där 2 timmar försenad. Från oss svenskars (Håkan, Kalle och jag) hade det under dagen gjorts tre kilo köttbullar en stor Jansson och naturligtvis fanns sill i olika varianter, Kalles Kaviar, knäckebröd och en naturligtvis en snaps till alla. Midsommarstången stod även den på bordet. Under förberedelserna sjöngs det och dansades till den inhyrda kareokeymaskinen. Med en sådan blir festen alltid en succe. Det dansades, och Red horse och tanduay flödade, långt in på natten.

Alicia och Fanny, uppskattat besök

Mer kärt Sverigebesök
Då Fanny och Alicia var här gjorde vi lite utflykter till Dumaguete och vi försökte oss (Håkan, Kalle, Olle, Fanny, Alicia, Gary, Rico och Richard) även på en utflykt till Ziplinen uppe i Valencia men den var stängd för underhålllsarbete. Vi begav oss istället upp i bergen under ihållande regn men det gav upphov till massor av skratt och trots regnet var det fortfarande varmt så det kunde varit värre. utflykten avslutades med ett  besök på Hayahay. Ett sedvanligt besök på Senior Pedro var också på sin plats under veckan. 

Några andra nya inslag är även den lokala "puben" eller ska man säga bamdbuhyddan som ligger halvvägs upp mot "the highway". Den ligger intill en liten, och då menar jag liten affär, där man kan inköpa en liter tandyay och två liter cola för ca 100 peso (ca 17 kronor). Man får även låna ett eller två glas som broderligt skickas runt på riktigt Filippinskt manér. Efter ett sådant besök där jag drack Red Horse, enlitersflaska med starkt öl och säkert någon tillsats eller något som gör att man dagen efter får en riktig skallebang och inte mår så bra. Håller man sig till Tanduay och cola går det bättre.

Vädret har varit bra om man nu vet att det är regnsäsong, ca 50/50 men sällan har det regnat hela dagar utan det är en eller ett par rejäla skurar och sedan skiner solen igen. Om detta är definitionen på regnsäsong ligger svenska sommaren risigt till.

Utekväll på stan (Dumaguete)

Utanför resorten
Har även hunnit med en riktig utekväll med Joona och gänget. Joonas deffinition på utekväll är att man äter frukost innan man får gå hem. 25 pers in till Dumaguete åt massor av god mat och dryck på Hayahay och sedan fortsatte festandet till tidiga morgontimmar då jag gav upp. Blev ingen dykning dagen efter kan jag säga… Annars löper dagarna på men i ett mycket lugnare tempo, oftast två dyk om dagen, saltrengöring av kroppen och sedan på fyllning av mat och dryck. Har hunnit med en och annan utflykt också, besökt marknaden i Malatapay , Zanbuancita och dess risterasser, de varma källorna uppe bergen och något vid namn Forest camp ovanför Dumaguete uppe i bergen.

Några av mina vänner på avskedspartyt

Allt har en ände
Just nu planerar vi mitt avskedsparty som ska vara på måndag den 30 juli. Shit det känns konstigt att min långa sommarsemester med sex veckors vistelse här i Dauin närmar sig sitt slut. När jag kom kändes det som en evighet. Jag längtar dock till en vardag med Fanny igen, hade hon varit här längre hade lyckan varit fullständig. Jag har nu verkligen blivit en i gänget här nere, igår var jag på födelsedagsfest för Herve (chef för Sea explorers) i Rolfs (en av ägarna) hus tillsammans med vänner och anställda på Sea Ex och PV. Aileen har kommit tillbaka till Dauin från USA och jag var även på fest i hennes hem för att fira att hon var tillbaka. Guider och Instruktörer gör fun dives med mig och man frågar mig var och vad man kan hitta på olika dykplatser. Har med tiden blivit riktigt duktig på att hitta dolda juveler i dessa dykvatten. Då jag lämnar Dauin för denna gång tar jag lite av Dauin med mig hem, Bbhing kommer att spendera hösten hemma hos mig och det ska bli roligt att visa henne Lidköping, Sverige och kanske blir det en sammanslagning med Joona och Eleena.

Den som lever får se...