Två fantastiska veckor i bläckfiskarnas tecken

Älskade Dauin
Åkte denna gång med China Southern via en points-resa med KLM. Flygplanen lika nya och fina men servicen och maten var väl inte den bästa. Ett plus var att man kom fram till Manila vi 10-11 tiden och kunde resa vidare utan hotellnatt.

Full service
Ännu ett Plüess var Yannick, som mötte upp på flygplatsen och hade förberett huset (Puerto Cita) så alla mina prylar jag lämnat var på plats. Det var bara att ta en snabbdusch och omedelbart bege sig till en fest som en Schweizare, Peter Schutz, hade bjudit in oss till. Meningen att vi alla i Sea Ex gänget skulle äta och sen dra oss hemåt. Inte då, det blev fortsatt tur in till Dumaguete. Vips så hade man tagit hela tidsskillnaden i ett svep, det var bara att hoppa över sömnen ett dygn.

Dykningen i Oktober November
har tidigare visat sig vara en otroligt bra tid för att se bläckfiskar. Bara på ett av dyker vid Bonets corner såg vi (Yannick guidade) 3 blueringed, tre mototi, en wonderpus , frogfish, 6 sjöhästar, ambon scorpionfish och en flamboyant cuttlefish. Man kan inte klaga. Lägg till att jag såg 5 Harlequin shrims på ett och samma ställe vid Panabalon. Jag verkar helt enkelt ha tur med min dykning. Car wreck, Banka och Ginama var däremot ingen hit. Rockpile och Atmospheres house reef och piren lite längre söder ut var som vanligt bra. Framför allt hade jag turen att få följa med på ett perfekt dyk på piren som varit stängd de senaste 4 åren. Detta hann jag inte med före de förbjöd all dykning för renoveringen som pågår av piren. En gammal bekant hade lyckats övertala polischefen om ett undantaksdyk och jag fick följa med. Som tur är var det en perfekt, solig dag utan vågor och absolut inga strömmar. Massor av otroliga nakensnäckor och sjöhästar mm.

Som vanligt
hade jag en underbar tid i Dauin. Intensiv och otroligt innehållsrik med massor av bra dykning och trevliga vänner. Tyvärr hinner man inte hälften av vad man tror sig hinna med. Denna resa fick  dessutom ett abrupt slut med mycket oro inför Yolanda, den starkaste tyfon som någonsin uppmätts. Som tur för oss böjde den av lite längre norrut än vad som först var beräknat och skadorna i Dauin blev mindre än väntat. Att se bedrövelsen som den orsakade i Leyote och även norra öarna vid Cebu. Malapasqua totalförstördes tyvärr och massor av människor fick sätta livet till på Leyote.

Bilder kommer snart

Nu ska jag bara hem och jobba i sex veckor sedan på det igen...

Mer undervattensbilder

Nedräkningen snart till ända

Åter dags
för en resa till Platsen i mitt hjärta. Känns så roligt med alla planer som mina vänner målar upp inför att jag ska komma. Ska även denna gång bo på Puerto Cita, Huset som ligger vid Bonets corner alldeles intill havet. Längtar att komma under ytan och uppleva den värld som har så mycket fantastiskt att erbjuda.

Bara 2 dagar, 19 timmar, 12 minuter och 37 sekunder kvar sen drar jag mot paradiset...

Ännu en sommar i Dauin

Sommarlov, äntligen!
Jag och Fanny har packat och allt bagage har blivit slimmat till 2 x 23 kg, allt har noga övervägts och vägts. Birgitta och Kajsa som tillbringar de första tio dagarna tillsammans med oss hämtar upp oss för avresa till Dauin, Filippinerna. Älskar att dela med mig av den underbara Dauinkänslan och kanske få någon att uppleva livet under ytan.

Det finaste dottern som finns på bästa stället som finns, me like

Den första veckan

På G till PV

gick otroligt fort med utflykter till Dumaguete och Zip-linen i Valencia. Dit tog vi oss på motorcyklar, Birgitta gjorde sin premiärtur och det var en upplevelse. Kajsa tog dessutom sitt Open Water certifikat. God mat intogs på Haya Hay och Senior Pedro i Dumaguete och inte att förglömma Pura Vida i Dauin. Dessutom åt vi svenska tacos i huset som jag hyrt på Puerto Cita. Kroppen liksom bara älskar att vara tillbaka i det sammetsljumma klimatet som trots regnperiod bjuder på mer sol än tillräckligt. Då jag hjälper till med ett visa för min vän Junjun så var det en hel del administrativt som var tvunget att fixas då vi hade en tid dagen efter Fannys och de övrigas avresa från Filippinerna. Detta gör man på Norges ambassad där man söker Svenskt visum, eftersom Svensk ambassad saknas i Filippinerna. Vi var lite osäkra på den sista flygändringen som innebar 3,5 timmar i Manila  för transport mellan flygplatser så jag bokade om deras inrikesflyg med Phil express till Cebu Pacifics morgonflight. Jag och övriga som skulle med till Manila kunde dock ta det reda tidigare bokade eftermiddagsflighten. Snacka om tur att jag bokade om Sverigeresenärerna eftersom flighten på eftermiddagen blev inställt på grund av ett oväder. Däremot fick visumbesöket vänta ytterligare en vecka. En gris köptes in inför den stundande avskedsfesten som skulle ske tre veckor senare det gäller att planera i tid. Stackars Gary han fick ha den bökandes i sin trädgård fram tills festen.

Dykning för hela slanten

Bbhing och Dani mellan dyken

När de övriga Svenskarna lämnat så var det dykning som gällde och Dauins dykplatser kunde utforskas. Sommartid jun-jul är det som att allt liv avstannar från Dauin North ända till Banka wreck eftersom vinden vänt och kommer in från sydväst. Däremot finns det många andra ställen som drar fördel av den ändringen. Vid Bonets corner fanns fler Ambon scorpionfishes än jag någonsin sett tidigare. Nya ställen som Masaplod Sur och Atmospheres husrev var fantastiska ställen även om jag inte riktigt var komfortabelt med alla havsormar vid Atmosphere. Vi gjorde även ett halvdassigt försök vid en liten pir längre söderut. Precis utanför Pura Vida kunde man dessutom på ca 1,5-2,5meters djup se flera Algee octopusses som levde i den förstenade sanden. Man faller in i ett härligt lunk, man dyker, snackar med vänner och sedan på kvällarna åts gemensamma "familjemiddagar". Lördagar är blockade för Sushi, eller egentligen Japansk buffé som alltid serveras på den japanska restaurangen inne i Dumaguete på tisdagar och lördagar. Ät allt du orkar för 290 peso. Hade nöjet att träffa flera nya ansikten som Dani, Ben, Jonathan och Ramez, en rolig blanding av folk alla från olika länder.

Något av det som man kan se under utan

Visumbesöket

Junjun och Chona inför visumansökan i Manila

En vecka efter det misslyckade första besöket så var det dags att bege sig till Manila med Junjun och Chona för att göra ett nytt försök att få ett schengenvisa. Kan bara säga att det är tur att det inte är lika svårt för oss att besöka andra länder som det är för dem. Man måste ha en förfärligt massa papper om allt och inget. Dessutom måste man besöka Ambassaden i Manila. Så flyg och hotell bokades och denna gång kom vi lyckligt upp till Manila. Vi åt en god middag och gick och la oss tidigt för att vara uppe i god tid för att hinna till Norges ambassad i tid. Vi gav oss iväg två och en halv timma före besöket och taxichauffören sa att jodå han visste var det låg. Jag försökte följa med på min iphone och tyckte inte alls att det stämde och frågade gång på gång om det var rätt. Efter 40 minuter och längre bort än någonsin från den utsatta adressen fick jag visa chauffören på kartan ungefär var vi skulle. Efter ytterligare 40 minuter var vi i alla fall på rätt gata och då gav chauffören upp och sa att vi skulle ta en annan taxi. Så in i nästa taxi och vi förklarade att vi hade hemskt bråttom, jo då han visste var det var men visste att vi var i kris och ville ha ungefär tio gånger så mycket som det normalt skulle kosta. Förbannade for vi ur taxin och in i nästa. Långa rusningsköer tvingade oss att springa de sista kvarteren och rusa in till visa-avdelningen (där vi för övrigt fick vänta en timma) där papper lämnades och senare intervju gjordes. Därefter är det inte mycket mer att göra än att invänta besked från Sverige vilket kan ta 2-4 veckor.

Vänner! Ben, Bbhing och Dani

Avskedsfest tillika välkomstfest
Sista fredagen före söndagens avresa var det som alltid dags för avskedsfest och då dessa numer drar stora skaror hade vi den på Lowland, en festlokal nere vid havet. Yannick anlände samma dag efter sin resa hem till Schweiz och det gjorde ju festen så mycket roligare. Lechon, Kinilow, Senior Pedros kyckling med mera och som vanligt flödade Tanduayen och San Miguels försöljnings-statestik gick i höjden. Ett åskoväder drog in och regnet öste ner. detta brukar innebära att ingen kommer. Filippinare gillar inte bli blöta av regn. Trots detta dök de flesta till min glädje upp och det dansades tills långt fram på natten och det var inga problem att länsa maten från bordet. Ett stort tack till Alla som hjälpte till att göra festen minnesvärd, framför allt Gary, Lee, Yannick, Bbhing, Rochelle.

Välkomst- och avskedsfest, Jag och Yannick plus Gary i resterna av kvällens lechon

Med sorg i hjärtat säger jag hej då, so long tills nästa gång...

Födelsedagsfirande

Dauin - my second home

Dauin, vägen ner till PV

Jag har åter igen haft en underbar resa till Dauin. Denna resa fick jag sällskap av goda vänner som också är återvänder men också en som introduceras för min favoritdestination. Jag känner att ju mer jag reser hit ju mer vill jag vara här, sakta men säkert gräver sig stället djupare och djupare in i mitt hjärta. Trodde aldrig att man kunde bli så berörd av ett ställe, eller snarare ett ställe med så många underbara människor.

Mitt hem

Huset som jag hyrde under hela förra resan hade jag kvar även till denna resan, vilket gjorde att man kunde lämna kvar i stort sett allt. Huset blev vårt tillhåll och här lagade vi allt från Filippinska specialitéer, Svenska köttbullar, Mexikanskt, Thailänskt till Schweizisk ostfondue. Alla hjälptes åt att laga mat och allt som oftast var vi 10-12 personer som åt gemensamt i en vad vi kallade "family dinner". Även om det inte fanns tillräckligt med bestick och porslin (läst plast) så kunde man alltid dela så att man fick åtminstone en gaffel eller sked. Det är riktigt skönt att inte allt måste vara så perfekt, man tar det som det blir och det blir ofta bra.

I detta fall är det Yannick som står för maten i det lilla huset bland lokalbefolkningen

Under ytan

Project AWARE Foundation

Efter bara några dagars dykning ville inte kamerahuset vara med längre så åter igen fick det bli en resa utan att fota under vattnet. Samtidigt som man vill se det fantastiska djurliv som finns där under ytan vill man ju fota dem. Så det blev många dyk med kluvna känslor där man både vill se och våndas för att inte kunna fota det man kommer att hitta. Jag kan dock konstatera att jag blivit riktigt bra på att hitta/se det jag tidigare bara trodde att guiderna kunde hitta. Det blev nästan som en liten tävling mellan mig och guiderna att hitta mest, en fördel för de andra dykare som fick se massor av häftigt. Eller vad sägs om Ambon scorpionfish, Hairy frogfish  och massor av annat häftigt. Skit att kameran inte ville hänga med.

Karaoke

Något som älskas av de flesta Filippinare är Karaoke, finns otaliga ställen där man kan sjunga, oftast lugna, smältande ballader och alla har sina låtar de kan utan och innan. Låtarna är inte av orginalkaraktär utan har ett speciellt sound (lite orgelbetonat) och man måste verkligen kunna sina sånger. Man sjunger ofta och gärna oavsett begåvningsgrad men alltid lika inlevelsefullt och seriöst. Speciellt mysigt är det med de riktigt lokala ställena, med stampat jordgolv, hopspikade bord, soffor och stolar. Självklart intas även lite lokal rom eller brandy med cola, priset för en flaska är under 100 peso (ca 16 kronor)

Ett av de Karaokeställen vi besökte, Jonas i högform

"Resort Hopping"

Med trasigt kamerahus blev dykningen lite mindre viktig och en dag, efter ett, låt oss säga ett vad, om vem som startat tidigast med de gyllene dryckerna, så föddes tankarna för en så kallad "Resort Hopping". Vi, Lee, Yannick, Jonas och jag, skulle minsann vara tidigast, vi planerade in en ledig dag för alla, strök oss från all dykplanering och ställde klockan på sex. Vi var på första resorten tidigt, kl 7.00, ja jag vet, inte så moget men kul. Till frukost fick det bli en Bloddy Mary och en hamburgare med strips. Lite segt och inte den bästa Maryn kan jag lova men framåt elvatiden och tre resorter senare flöt det på bra. Innan vi var nerbäddade kl 24, hann vi med både bubbelbad i varma källor, upptäckande av resorter man inte visste fanns, alla resorters dryckes-specialitéer, diverse souvenirer (till slut liknade dessa mer en maskeradkostym). All in all, hann vi med 11 resorter (eller var det 12)och fick förutom "souvenirerna" med oss massa glada minnen, så även med en något seg "dagen efter" var det värt det. Framför allt vi har rekordet :-)

Kombinerad avskeds/födelsedags fest

Garys gullegris

Inför första mars var jag och Gary på marknaden i Malatapay och köpte en gris som skulle bli Lechon (60kg). Gary köpte också en liten söt gris, vars öde förmodligen blir det samma någon gång i framtiden. Jag och Bbhing var dessutom på Marknaden och köpte fisk (6 kg) till hennes omtalade kinilaw. För er som inte vet vad det är är det rå fisk marinerad i vinäger med ingefära, calamansi (Philippinska små lime) lök, tomat, chili och lokal seasoning. Senior Pedros fick stå för grillad kyckling (20 st) och en mamma till någon på resorten gjorde en gränsaksrätt med räkor och bläckfisk. Givetvis inhandlades passande drycker in också. En festlokal hyrdes in och som överraskning hade Gary låtit en firma komma och dekorera upp med tyg, blommor och blad. Stället heter Lowland och ligger ett stenkast från vattenbrynet. Festen blev en succé och det dansades till långt in på småtimmarna.
Filippinerna är också ett av de ställen där det svallras som mest, ryktena flödar och skulle jag göra allt som det ryktas om, skulle jag vara ännu mer upptagen än vad jag är. Denna gång var det jag och Yannick som hade något ihop, haha det skulle vara något, en 24-åring, inte illa. Skulle även var lite svårt då vi alltid umgås i ett stort gäng. Men roligt var det när det tystnade på festen när jag och Yannick levde med och klädde ut oss till bröllopspar. Till slut förstod alla löjet i det hela och brast ut i ett befriande gemensamt skratt. Men jag återkommer och jag tror inte snacket har nått sin kulmen än, jag är en ständig källa till rykten. Tyvärr drabbar det inte bara mig utan även mina vänner på plats som ibland kan känna stort obehag inför de rykten som pågår, de vill ju trots allt bara göra min vistelse där så rolig som möjligt.

Kombinerad födelsedagsfest och avskedsfest

Allt har ett slut

Tre veckor går fort som attan och det är alltid med sorg i hjärtat man beger sig mot Manila för senare hemfärd till Sverige. Hemma finns dock det finaste jag har, får försöka övertyga henne om ur bra man har det i Dauin när vi kommer gemensamt nästa gång i Juni.

Me and my sis Bbhing

Dauin, vi ses igen i sommar...

Jul & Nyår 2012

Min första jul utan Fanny

Klart man ska ha med en svensk gran

Om man nu ska fira den där första julen utan dottern så är väl Dauin det bästa alternativet. Man är verkligen inte sysslolös en enda sekund.
Jag anlände enligt planerna till Manila sent den 20:e dec och efter att ha väntat vid bagagebandet tills dess att alla väskor sinat och jag insett att de mina väskor inte var med. Jag säger väskor eftersom jag packat två väskor a 24 kg med diverse julklappar, juldekorationer men framför allt 8 kg salami och säkert 5-6 kg choklad. Vis av tidigare erfarenheter av hur det är att anlända utan bikini hade jag packat bikinis i bägge väskorna och hade väl aldrig kunnat ana att bägge skulle bli kvar i Amsterdam. Så där stod man i vad man hade på sig, utan tandborste, kam och, ja allt. Anlände in till mitt hotell Cherry Blossom tio minuter före tio på kvällen. Rusade in i ett närbeläget köpcenter och hann inhandla ett par shorts innan de stängde. Tandborste och tandkräm kunde jag inskaffa på hotellet. Ja hotellet det var ett hotell för sig själv. På femte våningen hade ett företag hyrt en festlokal för sin julfest, där låg även mitt rum, totalt avsaknat av ljuddämpning. Efter att ha lyssnat på dåliga karaoke-sångare i någon timma gav jag upp och fick be om ett nytt rum vilket jag fick.

Till Dauin
Det enda bra med att inte ha med något bagage är väl att man reser lätt så det var inte så mycket mer än handbagaget och jag som reste från Manila till Dauin. Gary med familj hämtade upp på flygplatsen i Dumaguete och efter ett snabbbesök på ett varuhus för inköp av lite hygigenarticklar och några t-hirts och sport-shorts samt sportbh, kom jag fram till huset i Dauin som jag hyrt fram till mars. Huset ligger på vägen ner från "the highway" till Pura Vida, mitt bland alla "locals". Huset, ett rosa och vitt hus med stängsel och grind i värsta Fort Nox anda. Inuti finns ett stort illgult rum som rymmer vardagsrum och kök, två sovrum (varav ett med AC) och en toa/dusch med kallvatten. Räcker gott för att bo bra och ha möjlighet att bjuda in vänner.

Christmas Party
Dagen efter jag anlände var det dags för Sea Explorers Christmas Party på "Lowland"och det hade, till min glädje,  som vilken självklarhet i värden räknats med att jag skulle delta. Till partyt kom många av de anställda och deras familjer för att inta en massa mat och dryck. Lekar skulle lekas och julklappar utbytas. Jag hade i förväg fått att jag skulle köpa en julklapp till Carlos. Det är hemligt vem man skulle köpa till och man vet därför inte vem som köpt till de övriga. Under sång så gick en i taget runt inuti en ring som bildats av alla de som skulle utbyta juklappar, efter att ha fakegett julklappen till många fick så slutligen någon julklappen som i sin tur gjorde likadant. Efter en halvtimma stod så alla med "sin" julklapp och alla öppnade dessa. riktigt festligt faktiskt. Förutom julklappsbyte och mat så lektes det massor av lekar under vilt på hejande. Själva julafton firade vi i huset med god mat och dryck.

Glada sångare sjunger gärna ;-)

Mycket kul med goa vänner
Veckorna fylldes av middagar på Haya hay, Senior Pedros, Japansk restaurang (som jag glömt namnet på) i Dumaguete och middagsbesök på Pura Vida och Atmosphere samt middagar i mitt hus. Allt från salami, Halang halang, grillat, till ostfondue fixades glatt av vännerna, Bbhing, Gary, Lee, Adelpa och Jannick och många flera.
Nyårsmiddagen åts på Haya hay och efteråt var det dans på Zanzibar och raketuppskjutning på strandpromenaden i Dumaguete. Karaoke sjöng vi både på en lokal bar i San Jose och i ett inhyrt karaokerum på Whatever i Dumaguete. Filippinare kan verkligen det där med karaoke. Förutom detta har jag hunnit med att dyka en massa fina dyk, få hörselgånginflamation och brutit min lilltå. Så inte underligt att man inte hinner blogga förrän efteråt.

Nya fiskar på G

Snart dags igen

Mr Gaga

Det är alltid med sorg i hjärtat man lämnar Dauin men då man längar efter dottern som väntar hemma i Sverige är det tudelat. Jag har en lägenhetsrenovering och flytt som väntar  inom loppet av en vecka efter det att jag kommer hem och sedan dessutom utstädning av huset. Då julresan inte var inplanerad från början (Fanny firar jul och Nyår hos Olle i år) så är det bara fem veckor till den planerade resan den 8 feb och jag kan tänka mig att man även då är i stort behov av semester efter allt som ska ske i januari. Dessutom har vi ju lite att fira då :-)



Dauin vi ses snart igen...