Sommarlov, äntligen!
Jag och Fanny har packat och allt bagage har blivit slimmat till 2 x 23 kg, allt har noga övervägts och vägts. Birgitta och Kajsa som tillbringar de första tio dagarna tillsammans med oss hämtar upp oss för avresa till Dauin, Filippinerna. Älskar att dela med mig av den underbara Dauinkänslan och kanske få någon att uppleva livet under ytan.
 |
| Det finaste dottern som finns på bästa stället som finns, me like |
Den första veckan
 |
| På G till PV |
gick otroligt fort med utflykter till Dumaguete och Zip-linen i Valencia. Dit tog vi oss på motorcyklar, Birgitta gjorde sin premiärtur och det var en upplevelse. Kajsa tog dessutom sitt Open Water certifikat. God mat intogs på Haya Hay och Senior Pedro i Dumaguete och inte att förglömma Pura Vida i Dauin. Dessutom åt vi svenska tacos i huset som jag hyrt på Puerto Cita. Kroppen liksom bara älskar att vara tillbaka i det sammetsljumma klimatet som trots regnperiod bjuder på mer sol än tillräckligt. Då jag hjälper till med ett visa för min vän Junjun så var det en hel del administrativt som var tvunget att fixas då vi hade en tid dagen efter Fannys och de övrigas avresa från Filippinerna. Detta gör man på Norges ambassad där man söker Svenskt visum, eftersom Svensk ambassad saknas i Filippinerna. Vi var lite osäkra på den sista flygändringen som innebar 3,5 timmar i Manila för transport mellan flygplatser så jag bokade om deras inrikesflyg med Phil express till Cebu Pacifics morgonflight. Jag och övriga som skulle med till Manila kunde dock ta det reda tidigare bokade eftermiddagsflighten. Snacka om tur att jag bokade om Sverigeresenärerna eftersom flighten på eftermiddagen blev inställt på grund av ett oväder. Däremot fick visumbesöket vänta ytterligare en vecka. En gris köptes in inför den stundande avskedsfesten som skulle ske tre veckor senare det gäller att planera i tid. Stackars Gary han fick ha den bökandes i sin trädgård fram tills festen.
Dykning för hela slanten
 |
| Bbhing och Dani mellan dyken |
När de övriga Svenskarna lämnat så var det dykning som gällde och Dauins dykplatser kunde utforskas. Sommartid jun-jul är det som att allt liv avstannar från Dauin North ända till Banka wreck eftersom vinden vänt och kommer in från sydväst. Däremot finns det många andra ställen som drar fördel av den ändringen. Vid Bonets corner fanns fler Ambon scorpionfishes än jag någonsin sett tidigare. Nya ställen som Masaplod Sur och Atmospheres husrev var fantastiska ställen även om jag inte riktigt var komfortabelt med alla havsormar vid Atmosphere. Vi gjorde även ett halvdassigt försök vid en liten pir längre söderut. Precis utanför Pura Vida kunde man dessutom på ca 1,5-2,5meters djup se flera Algee octopusses som levde i den förstenade sanden. Man faller in i ett härligt lunk, man dyker, snackar med vänner och sedan på kvällarna åts gemensamma "familjemiddagar". Lördagar är blockade för Sushi, eller egentligen Japansk buffé som alltid serveras på den japanska restaurangen inne i Dumaguete på tisdagar och lördagar. Ät allt du orkar för 290 peso. Hade nöjet att träffa flera nya ansikten som Dani, Ben, Jonathan och Ramez, en rolig blanding av folk alla från olika länder.
 |
| Något av det som man kan se under utan |
Visumbesöket
 |
| Junjun och Chona inför visumansökan i Manila |
En vecka efter det misslyckade första besöket så var det dags att bege sig till Manila med Junjun och Chona för att göra ett nytt försök att få ett schengenvisa. Kan bara säga att det är tur att det inte är lika svårt för oss att besöka andra länder som det är för dem. Man måste ha en förfärligt massa papper om allt och inget. Dessutom måste man besöka Ambassaden i Manila. Så flyg och hotell bokades och denna gång kom vi lyckligt upp till Manila. Vi åt en god middag och gick och la oss tidigt för att vara uppe i god tid för att hinna till Norges ambassad i tid. Vi gav oss iväg två och en halv timma före besöket och taxichauffören sa att jodå han visste var det låg. Jag försökte följa med på min iphone och tyckte inte alls att det stämde och frågade gång på gång om det var rätt. Efter 40 minuter och längre bort än någonsin från den utsatta adressen fick jag visa chauffören på kartan ungefär var vi skulle. Efter ytterligare 40 minuter var vi i alla fall på rätt gata och då gav chauffören upp och sa att vi skulle ta en annan taxi. Så in i nästa taxi och vi förklarade att vi hade hemskt bråttom, jo då han visste var det var men visste att vi var i kris och ville ha ungefär tio gånger så mycket som det normalt skulle kosta. Förbannade for vi ur taxin och in i nästa. Långa rusningsköer tvingade oss att springa de sista kvarteren och rusa in till visa-avdelningen (där vi för övrigt fick vänta en timma) där papper lämnades och senare intervju gjordes. Därefter är det inte mycket mer att göra än att invänta besked från Sverige vilket kan ta 2-4 veckor.
 |
| Vänner! Ben, Bbhing och Dani |
Avskedsfest tillika välkomstfest
Sista fredagen före söndagens avresa var det som alltid dags för avskedsfest och då dessa numer drar stora skaror hade vi den på Lowland, en festlokal nere vid havet. Yannick anlände samma dag efter sin resa hem till Schweiz och det gjorde ju festen så mycket roligare. Lechon, Kinilow, Senior Pedros kyckling med mera och som vanligt flödade Tanduayen och San Miguels försöljnings-statestik gick i höjden. Ett åskoväder drog in och regnet öste ner. detta brukar innebära att ingen kommer. Filippinare gillar inte bli blöta av regn. Trots detta dök de flesta till min glädje upp och det dansades tills långt fram på natten och det var inga problem att länsa maten från bordet. Ett stort tack till Alla som hjälpte till att göra festen minnesvärd, framför allt Gary, Lee, Yannick, Bbhing, Rochelle.
 |
| Välkomst- och avskedsfest, Jag och Yannick plus Gary i resterna av kvällens lechon |
Med sorg i hjärtat säger jag hej då, so long tills nästa gång...
