Livet flyter på

Dumaguete x 3
Här har vädret verkligen inte visat upp sin bästa sida men trots regn och blåst är allt rellativt. Räcker att jag tänker på hur kallt och ruggigt det är hemma så känns allt riktigt bra igen. Sedan sista blogginlägget har vi hunnit med tre besök inne i Dumaguete.

Prunkrande fruktstånd

Natruligtvis har detta inkluderat ett besök hos Sr Pedro för att njuta av deras fantastiskt goda kyckling. Den kvällen han vi även med att prova alla olika frukter som finns i de olika fruktstånden där man kan köpa frukt. Kan inte bli mycket bättre än att sitta på Dumaguetes strandpromenad och prova den ena efter den andra av goda frukter som tidigare inte ingått i mitt fruktmedvetande. Även ett besök med tricycle för att tillfredställa min dotter Fannys shoppingbehov har gjorts. Igår var det dags för det tredje besöket. Jesse, en av dykguiderna, som i somras fick en stroke har tillfrisknat såpass att han nu har börjat jobba på med service av utrustning tillsammans med Lito, följde tillsammans med sin dotter Kyan med och åt en massa goda seafood-maträtter på en lokal restaurang strax utanför Dumaguete.

Flytt nr 2
Vi har även hunnit flytta från "Birds nest" till "Hammerhead" så nu har man lagt till ytterligare två boenden som man inte bott i tidigare.

Hammerhead, family room

Dykning
Efter stormen (Tyfon Sendong) är dykningen annorlunda med mycket trasiga och omflyttade koraller och de vanliga "landmärkena" är också i många fall oienkännliga. Vattnet är fyllt av lerparticklar och sikten är inte den bästa men dykningen bjuder fortfarande på massor av fantastiska varelser. Stormen har även medfört att många haft problem med förkylningar och virus vilket innebär att flera av guiderna varit förkylda. Detta har i sin tur gjort att man växlat mellan i stort sett alla guider och fått se deras "godbitar" men även att man fått dyka med de guider man normalt försöker undvika.

Idag är det nyårsafton, Gott Nytt År....

Äntligen här igen

Åter i Paradiset

Efter en problemfri resa är vi på plats i Dauin en dag före julafton. Vi välkomnades av fyra av Pura Vidas personal som följt med till flygplatsen för att ta emot oss. De hade fått vänta en timma efter att flyget blivit dryga timmen försenat. Vi hade i stället för en vanlig bungalow fått "Birds nest" en tvårummare med egen stor balkong med bar och ett badrum med jaccutsi så man kan inte klaga.

Jul

Första dagen delades alla julklappar ut inför julafton och alla blev så otroligt glada så det var de mest prisvärda julklappar man kunnat köpa. alla visade stolta upp sina presenter och tacksamheten har varit otroliga. På julaftonen var det lite svårt att få själva julkänslan att infinna sig men det skulle ju vara en alternativ jul så efter en start med två dyk åt vi en julmiddag med Bbing och vänner på resorten.

Goby med två olika parasiter • Ambon Scorpionfish • Napoleon snake eal

Den första dagens dyk var inte så imponerande och man kände sig lite deppig över de skador som "Sendong" åsamkat korallerna. Men men det kunde varit värre än söndriga koraller och dålig sikt. Tankarna går till alla de dryga tusen som miste livet bara fåtal mil härifrån. Andra dagens dyk var däremot väldigt bra och både Bonets corner och Banka wreck bjöd på massor av godingar såsom Wonderpus, Flamboyant cuttlefish och inte mindre än fyra Ambon scorpionfishes.

Whale sharks

Den 26 december var det så dags för en tur till Tan-Awan söder om Cebu dit man normalt tar sig med båt på en och en halv timma. Moder natur ville jäklas lite så dagens väder bjöd på regn och höga vågor. Efter knappa halvtimmen gav min mage upp för dessa vågor och jag matade fiskarna resten av vägen som för att djävlas lite extra tog två timmar. Jag vill inte säga att det var värt det men nästan. Väl på plats väntade 10 valhajar av olika storlek, allt från tre till åtta meter långa. De följde de två meter långa bankabåtar som fiskarna paddlade runt i och ibland slängde ner en nypa småräkor. Kändes nästan lite humoristiskt att de dessa bjässar så följsamt anpassa sig och simmade efter. Tyvärr kan jag väl säga att jag inte tagit mig tid att öva med vidvinkeln och blixtar är out of the questsion, så resultatet av fotande blev mest konturer av de vackra djuren. Men what the hack jag kommer för evigt komma ihåg detta ögonblick då jag såg valhajar för första gången. Efter två fina koralldyk vid Sumilon island var det en trött men nöjd familj dsom återvände till Pura Vida.

Funderar på att börja packa...

Så är det snart dags,
mindre än en vecka kvar och efter helgen är det tre dagars arbetsvecka framför mig och sedan blir det tidig torsdagsstart. Kanske att jag ska börja packa... Blir slappare och slappare för varje gång, jag kan ju det här tänker man. Hmm ser det, senaste året, en glömd bikini (läs alla) missade detaljer till fotoutrustningen och så vidare. Detta skulle aldrig hänt förr då jag minutiöst skrev packningslistor och var färdigpackad minst en vecka före avresa och satt där lugnt i soffan och pilla mig i  naveln flera dagar i förväg.

Tomtemor

Kanske ska börja snart,
i alla fall i morgon... Fattar bara inte hur jag ska få ner alla dessa julklappar jag införskaffat. Började med att när jag var nere sist, hade köpt lite olika sminksaker, eftersom Bbing (min insider information på resorten) visste att det skulle uppskattas av tjejerna i restaurangen. Eftersom jag inte visste vad som önskades köpte jag lite av varje och bad dem välja vad de ville ha och nämnde då tomten (höjer här ögonbrynet och känner mig smart). När det så var dags att bege sig hemåt så visste jag inte mer än när jag kom förra gången och bad dem därför att lämna in en önskelista till jultomten. Det frågades om man istället för smink kunde få flip flop och till slut hade halva resorten lämnat "önskelista" (som jag inte riktigt hade tid att kolla) och jag tänkte att det vore väl roligt att uppfylla dessa önskemål. Väl hemma saknades vissa bekanta namn så jag begärde att få resterande namn och swop så kom alla 45 namn på på de anställda på resorten (och önskemål). What the hack, tomtens säck blir stor i år (kan väl nämna att ingen ville ha smink). Är just nu lite bekymrad över att jag inte fått med alla de som jobbar på dykcentret, men va sjutton, orkar inte med eller får plats med 40 julklappar till. Hmm Påskharen kanske (tänk er den bilden)...

Snart ska jag börja packa och tur är väl att jag får ha 2 x 23 kg med mig och att jag lämnade det mesta på plats när jag var där sist.

Åh vad jag har haft det bra

Har varit fullt upptagen med att ha det bra och internet-uppkopplingen har inte varit vad den brukat. Sitter nu på ett hotellrum i Manila och suger ut det sista av sista dagen på denna resa. Det får bli en snabb summering av vad som hänt sedan jag lämnade kylan i Svedala.

Min resa ner gick smidigare än vanligt, i alla fall den första delen till Manila dit jag flög med KLM. Har numer silverkort på deras frequent flyer program, Flying Blue. Detta gör att jag får ha med mig två väskor a 23 kg, checka in i business-kön och även borda först. Men framför allt så finns det chans att bli uppgraderad vilket jag blev på denna resa, vilken lyx att få flyga business class. Champagne när man kommer ombord, riktigt god mat men framför allt en stol som heter duga och kan göras om till säng. Talk about luxury!

Har dykt 39 dyk och passerat dyk 500 med råge och kan bland nämna att bläckfiskarna har återvänt till Bonets corner, i alla fall för att visa upp sina bästa sidor för mig (andra har varit mindre lyckosamma). Har sett Mototo som parat sig och spelet som pågår därinnan (ofta en tredje part inblandad). Jag har sett Coconut octopus med ägg och Wonderpus och Mimic har avlöst varandra. Vissa dyk har man inte kommit mer än ett par meter utan tillbringat sin timma runt 20 meter och bara studerat vad som händer runt omkring mig. Är helt förundrad hur förändrade dykplatserna är vid olika tidpunkter på året och allt har sin charm och tjusning.

Bläckfiskar i alla former och färger

Fler undervattensbilder kan du se på: http://www.uvfotograf.se/medlem/1906/gittan-noren/fotogalleri/24543/dauin-octnov-2011.html

My guide, the one and only, Rico

Senior Pedro

Förutom dykning har jag gjort några utflykter utanför resorten, bland annat är ett besök på Senior Pedro i Dumaguete ett måste. För ca 100 peso (ca 15 kr) äter man sig proppmätt på den bästa saftigaste grillade kyckling man kan tänka sig, allt inmundigat med fingrarna tillsammans med ris och sojasås (jag hoppar vinägen) med pressad kalamansi (som en liten men naggande god lime) och små starka chillisar. MUMS!

Shoppingtur
Har en vän som heter Lito som servar all dykutrustning för Sea Explorer m fl och som alltid fixar/servar min regg tills jag är på plats. Han tar alla jobb han kan få eftersom han har sex barn att försörja. Hans barn går i skolan men hadde enbart en skoluniform som måste tvättas och torkas mellan skoldagarna så han och jag gjorde ett besök in till Dumaguete och köpte ytterligare ett set uniformer till kidsen och det fick bli nya skolväskor också eftersom jag fått veta av Bbing att han gärna tog emot begagnade sådana till sina barn. Sällan har man sett lyckligare barn som hans när de fick sina ryggsäckar, ännu gladare blev de över Fannys gamla Gameboy Advance som hon skickat med att ge till något barn i Dauin.

Vandring i bergen
Jag blev även inbjuden till Chris, ägaren av Pura Vida, retreat uppe i bergen där jag tillsammans med honom och två schweizare, med mer intresse åt vandring än vattensport, vandrade runt bland risterasser och palmer etc och njöt av en förundrande utsikt. Svettigt och varmt men väl värt mödan.

Vandring i bergen i hmmm fotriktiga skor

Happy pig

Flicka som svalkar sig i bevattningssystemet

Barn som verkligen lever ett simple life i bergen

En söt liten blyg kille utmed vägen

Mäktiga berg i bakgrunden

Risterasser

Chris "lilla hus" uppe i bergen

Djungelvy

Grottutflykt till Mabinay
Gary har så äntligen fått visa sin Kristallgrotta i Mabinay, resan dit vara den ett äventyr. I en grannes inhyrda easy ride åkte vi en fyra timmars resa tillsammans med hans fru, svägerska, son och pappa till Negros mitt. För er som inte vet vad en en easy ride är så är det en öppen liten buss gjord för Filippinare ca 20 cm kortare än jag så i varenda gupp, och det finns många, slår man huvudet i taket. De varsamt stoppade bänkarna på 30 cm höjd inbjuder till en riktig träsmak efter bara 30 minuter. För att inte tala om kylsystemet som efter första timman började läcka och behövde vattenpåfyllning var ca 20:e minut. Tur att det var vackra omgivningar och förunderliga vyer.

The crystal cave and our easy ride.

Efter ett snabbt besök i en otroligt vacker helt vit grotta med droppformationer, fladdermöss och giftiga spindlar besökte vi en faster och en farbror till Gary och blev bjudna på mat. Hemresan tog fem timmar då det verkade läcka mer och mer ur kylsystemet och vi hann även med ett dopp i en bergssjö med kallt svalt vatten.

Vackra vyer på väg till Garys släktingar

Siqijour
Sista heldagen spenderade jag på en dagsutflykt till ön Siqijour, den magiska ön, där jag gjorde tre fantastiskt fina väggdyk. Havet var helt spegelblankt och resan som normalt tar ca 1,5 timmar gick båda vägarna på ca 50 minuter vardera. På hemvägen fick vi dessutom sällskap av en flock delfiner.

Avskedsfest
Väl hemma hade det fixats med avskedsfest, en stor 6 kilos fisk hade köpts in och grillades över glöd medan vi avnjöt Red Horse i det klassiskt kringskickade glaset. Berlinda och hennes make hade slaktat sina "nativ chickens" och gjort en underbar Halang halang (betyder stark och är kokt i cocosmjölk och starkt kryddad med chilli). På bordet lade man två stora färska bananblad och ovanpå dessa lades den grillade fisken (ca 90 cm lång och smakade underbart) kycklingen ställdes fram i skålar och runt allt låg ris. Allt äts på plats med fingrarna och man doppar allt i en blandning av soja, lök och chilli. Helt underbart gott och kladdigt.

En minnesvärd avskedsfest

Vilken lycka med alla dessa upplevelser, nej nu får jag åka hem och tjäna ihop till nästa resa...

Så var det då åter dags

Dryga två och en halv veckor som jag ska spendera i Dauin. Av någon anledning gick den sista tiden väldigt fort och jag funderar nästan om det är riktigt sant att jag har gjort min sista arbetsdag före semestern. Nu kom ju resan faktiskt två veckor tidigare än vad som var tänkt (eftersom jag tänkte lite fel) men tur är väl kanske det så man hinner med att jobba sex och en halv vecka innan det är dags för nästa resa över jul. Till saken hör ju också att Bbing, instruktör på Pura Vida och en av mina bästa vänner i Dauin, varit på besök här i Sverige. Hon har får hjälp av sina två systrar i Schweiz, med en resa till Europa för att besöka dem. Hon passade då även på att komma hit till Sverige och till Finland där våra gemensamma vänner  Joona och Elina bor. När det var dags att lämna vidare stafettpinnen till finland återstod bara sex dagar innan min egna resa.

När solen äntligen visade sig en dag fick vi visa Bbing allt från alla sidor

Som vanligt har jag massor av bagage, vilket tenderar att bli mer och mer för varje resa, då man får fler vänner på plats som man gärna vill ha med lite smått och gott till. Trots att all dykutrustning och kamerautrustning fått bli kvar i Dauin har jag av någon anledning fått ihop 46 kg utan problem. Tur att man numer är Silvermedlem i Flying blue, KLM's bonusprogram och får ha med två väskor a 23 kg.
Till saken hör att trots att jag lämnat kamerautrustning i Dauin har även det vanliga tunga handbagaget eftersom jag nu tar med min nya utrustning ner för att lämna och ta hem den gamla (gammal och gammal drygt ett år) för att sälja här hemma. Är någon intresserad av en Canon 500d med Ikelitehus så hör av er :-)

Fick idag ett meddelande från en av tjejerna på resorten:
"Hoppas du inte reser med Philippine Airlines för det strejkar och har ställt alla sina eftermiddagsflighter"
Hm just det, naturligtvis är det så jag tänkt ta mig vidare från Manila till Dumaguete. Ringer resebyrån på alla nummer och får meddelande att de inte finns på plats och kollar sedan deras hemsida och kan så läsa "Vi finns inte på kontoret mellan 17-23 oktober". Så det blev till att själv boka ytterligare en inrikesbiljett med ett annat bolag och då är man ju glad att man dagen innan kan finna och boka en resa inklusive sportutrustning för dryga 4100 peso (ca 600:-). Känn på den ni SAS och KLM.

I Filippinerna är man rik både i hjärtat och bokstavligen...

Att (köpa) resa ger nya vänner

Jag har bowlat!
Resebyrån B&H dive travel hade ett event  igår där de hade bjudit in kunder till en kväll med bowling och mingel. Himla roligt att träffa andra dykare (dykare är alltid trevliga av någon anledning) och speciellt trevligt var det att träffa Per, reseförsäljare med ett otroligt tålamod under alla mina reseplaneringar, är alltid trevlig, även efter tio ombokningar och sjuttiofyra frågor (jag har nog fasiken sparat in en massa uteblivna kurator- och psykologsamtal också :-). Numer när jag alltid gör nästan samma resa kanske jag är lite lättare att ha att göra med. Trevligt var det i alla fall och av någon anledning gick det ganska bra, bowling är ju som sagt inte riktigt något jag sysslar med till vardags. Det vill säga i går i alla fall, vaknade med ryggskott i morse och jag fick några antydningar av kiropraktorn att sådana där sporter är inte för otränade. Hmm

Ett stort tack till Håkan som följde med (också trevlig, han är ju dykare).

Jag får nog hålla mig till ofarligare sporter som dykning och kanske lite armhävningen i baren efteråt i framtiden...

Ibland undrar man om huvudet är med?

Har nu kommit igång och arbeta igen och de första eleverna kom till skolan i går. Som alltid vid uppstart är det mycket planeringsmöten så att  det ska flyta på bra de första veckorna, almanackan låg framför mig och jag kollade lite hur länge det var innan nästa resa. Fick inte ihop det riktigt, den 19:e oktober som jag hela tiden haft i huvudet som start på min resa skulle vara onsdagen mitt i vecka 44 som är lov och sedan går våra treor ut på praktik i tre veckor så det skulle bli perfekt. Bara det att den 19:e i min planeringskalender var mitt i vecka 42. Tankarna börjar rusa vad är detta det, det måste vara fel. Lugnande kolleger säger att kolla när du kommer hem och tankarna far vad har jag egentligen bokat. Har jag bokat flyg, hotell etc fel eller bara något av dem. Väl hemma kan jag konstatera att jag bokat allt, ja precis allt fel så det blir ju inte så illa som det kunde varit. Ser sedan att i min dator har jag importerat veckonummer som inte stämmer och därav misstaget. Det är som mina snälla arbetskamrater säger ingen katastrof och har lovat att hjälpa mig och lektionerna som ska lösas så det fixar sig ändå.

och jag får helt enkelt åka två veckor tidigare... 

...och nästa (Jul & Nyår)

Men för sjutton, jag är ju ledig från och med den 22 december och börjar inte igen förrän den 9 januari, den ledigheten är nu inbokad och jag behöver inte ha några som helst bekymmer om vad jag ska göra. Jag, Olle och Fanny hoppar över julfirande och beger oss till Filippinerna. Det blev lite dyrare flyg än vanligt, inget boende fem nätter, men va sjutton det löser sig säkert (hoppas jag). Har lagt ut tentakler lite överallt och hoppas kunna fixa boende fram tills avresan.

Om inte annat är det är ju varmt och gott i Filippinerna... 

Bokat och klart inför nästa gång och nästa

Nu har jag bokat in Filippinerna i höst, åh vad härligt det ska bli att åka dit igen!
Den 19 oktober till den 6 november kommer jag vara på väg till, från och i Dauin. Denna gång har jag bokat mitt boende själv eftersom jag fick så bra rabatt då jag ombads boka själv av Chris, ägaren, p g a att jag varit där så många gånger. Allt övrigt har Per på P&H dive travel bokat som vanligt.

För säkerhets skull bokade jag in påsk också...

Hann inte ens hämta mig från jet laggen

Kom hem natten till söndagen och redan natten till torsdagen var det dags att bättra på jetlagen med en resa till New York tillsammans med hela familjen, Olle och Fanny och jag. Olle skulle hämta ut sitt amerikanska flygcertifikat och vi övriga följde med. Vi landade på Newark, jag som trodde i skulle  till John F Kennedy-flygplatsen. Som tur var var jag lika förvirrad när jag bokade en Avis hyrbil och hade bokat den från Newark vad fel det kan bli men ändå så bra.

Woodbury Premium Factory Outlet

Vi bodde som tidigare resa mellan jul och nyår i Secausus (strax väster om Manhattan) på Embassy Suites. Himla smidigt med fri parkering och en busshållplats med direktbuss till Manhattans centrum.

Redan på fredagen drog vi norrut ca en timma till Woodbury Premium Factory Outlet där alla de stora amerikansk märkena (Lewis, Tommy Hilfiger, Ralf Lourent, DKNY, Gap, sportmärkena m fl) och andra kända märken har butiker, hur många butiker det är vet jag inte men det räcker och blir över för en heldag. Allt är utformat som en by med olika gator som löper in i varandra så en karta för att inte gå vilse är ett måste. Ett tips är att om man ska dit bli VIP-medlem på nätet och skriva ut kuponger som ger extra rabatt och man kan lösa ut ett häfte med ytterligare kuponger i " the food courte". Ett annat tips är att ta med mycket pengar eller fulladdade kreditkort för det är billigt och man gör många fynd. Med en fylld bil och nöjda inköp begav vi oss sedan tillbaka till New York.

Lördag skulle vi ägna åt shopping på Manhattan så med en tidig buss begav vi oss dit. Tvingade hela familjen ner till 14:e gatan för att upptäcka att både Leisurepro (dykbutik) och B&H (foto, film och databutik) var stängda då de båda är judeägda och alla vet ju att lördag är det Sabbat på. Nu vet ni i alla fall. Lite sega av den 36-gradiga värmen bestämde vi oss för att gå till 59:e gatan för att besöka Apple-butiken för att i alla fall få några ärenden uträttade. Mellan varje gata finns ett helt kvarter och en massa butiker så det tog oss i stort sett hela dagen att passera dessa gator. Med uträttade Apple-inköp till oss och vänner gick vi de få kvarter till Central Park och insöp den tidiga fredagskväll-stämningen med olika musik, rullskidsko-dansare och bara minglade runt ett par timmar och njöt. När vi satte oss på bussen tillbaka till Secausus var det en trött familj med ömma fötter men en god middag på Houlihan's gör alltid livet lättare.

Intressanta möten på Madame Tussauds

Söndag och vi skulle besöka Madame Tussauds, där Fanny sett fram emot att få se en vaxdocka av sin idol Justin Bieber. Stället visade sig vara en riktig höjdare och man fick verkligen komma nära, ta på och fotografera sig tillsammans med en massa kända amerikanska idoler och höjdare. Sedan fick det bli en repris av lördagens äventyr till Leisurepro och B&H men denna gång med uträttade ärenden (förutom min kamera som skulle hämtas på B&H's lager i Brooklin) Familjen var inte så villig till detta så jag fick gå ner till Lesiurepro själv medan de intog en lunch på Friday. Efter denna tur var mina fötter ömma igen så jag begav mig hemåt och Olle och Fanny fortsatte till ett flygplansmuseum ombord ett gammalt hangarfartyg.

Måndagen startade tidigt (kl 07.00) då vi hört att trafiken till över och från Manhattan skulle vara svår under måndag morgon. Vi skulle ut till ett ställe som heter Garden City som ligger mot JFK och sedan lika långt österut igen. Vi (Olle) skulle vara vid någon luftfartsmyndighet vid tio och resan tog en timma så vi fick vänta i två timmar, en helt ny upplevelse för Olle. Tyvärr blev det ett oförrättat ärende då Olle hade förnyat sitt Medical och då gällde inte ansökan med det gamla längre, enda chansen var att få ett amerikanskt medical utfärdat och trots våra tappra försök var det ingen som vi kontaktade ledig och kunde utfärda detta över dagen. Tur att jag handlat så mycket och tjänat så mycket pengar, nu när resans anledning totalt raserats. Tyckte faktiskt synd om Olle även om det inte låter så. Efter att ha hämtat upp kameran satsade vi på att se lite av södra Manhattan så vi parkerade bilen vid Pier 17 och åt lunch nere vid vattnet och vandrade sedan till färjorna ut till Frihetsgudinnan och därefter vandrade vi upp och såg hur Ground Zero håller på att resa sig mot skyn igen, det byggs så det knakar och stora nya skyskrapor med blänkade spegelrutor.

Tisdag, även om flyget inte skulle gå förrän vid sextiden på kvällen så är hemresedag alltid hemresedag. Vi tog det lugnt på morgonen och begav oss sakta men säkert mot flygplatsen. Vi visste att det fanns ett stort shoppingmall strax efter flygplatsen och begav oss dit. Men även en inbiten shoppare som jag kan få nog men vi, Fanny och jag tog oss igenom hela Mallet men det blev inte så mycket shopping då det kändes som man redan sett det mesta.

Är nu hemma efter en intensiv, rolig, och dyr resa. Nöjd med mina inköp och mindre nöjd med vetskapen att bankkontot krymt enormt.

Men "What the hack" man lever bara en gång...

Home again - New York here we come

En månad går fort när man har kul. Sista dagen i Dauin fick jag välja (precis som jag inte gjort det tidigare) var jag ville dyka mina två sista dyk för denna gång och det blev Rockpile x 2. En gång från norr och en gång från söder och platsen visade upp all sin glans med massor av sjöhästar, froggisar, Harlequin shrimp och allt möjligt visade upp sig för att säga hej då för denna gång.

På eftermiddagen stannade i stort sett alla kvar för att tillbringa (höll på att skriva fira) med mig min sista kväll, jag bjöd på Red Horse (ruggigt stark öl serverad i enlitersflaskor) och båtbesättning efter båtbesättning med guider anslöt. Aldrig, till min glädje, har väl så många av Sea Explorers personal stannat kvar i poolbaren.. Kvällen avslutades med ca 20 personer som stannade för att äta middag tillsammans med mig. Det hade gjorts fina presenter i form av pennhållare i bambu med mitt namn ingraverat och aldrig har väl en pennhållare mottagits så tacksamt. Den blir fin jämte Macen på skrivbordet hemma. En annan gåva som jag fick var ett porträtt, som Poloy ritat av mig (när jag var ung en gång för länge sedan), trodde först att det var en utskrift av ett foto jag har på Facebook. Det var ta mej sjutton bland det finaste jag fått någon gång. Tänk att någon gjort sig ett sådant omak, som måste ha tagit massor av tid att göra, det var så man fick ståpäls och ögonen tårades. Carl Bertil Jonssons julklappar låg till och med i lä. Av Gary fick jag en väl förpackad burk med hemlagad Ginamos som han tyckte att jag skulle ta med hem och prova. Har sett detta rätt på den lokala marknaden och gjort mig lustig över den. Den ser ut som en brun sörja med små fiskar som legat och ruttnat och riktigt saftat till sig. Får se om jag vågar öppna burken...

Presenter från mina vänner i Dauin

New York

Väl hemma har jag fyra dagar att bli av med jetlagen för sedan är det dags att bege sig till USA för lite shopping med Olle och Fanny i New York. Finns bara ett kruks de har värmebölja i östra USA med temperaturer liknande Saharas mellan 30 och 40 grader i skuggan. Sist vi var där mellan jul och nyår satt vi insnöade på grund av årtiondets snöstorm, finns det bara dessa ytterligheter där.

Tur man är van vid värmen...

Äntligen är den funnen

Resan börjar närma sig sitt slut och jag kan bara konstatera att "Times flies while having fun". Idag är sista hela dagen och som tur är går mitt flyg till Manila på eftermiddagen i morgon så jag hinner med två dyk idag. Dykningen har verkligen varit fantastisk och jag har fått se två av mina saker på "Önskelistan" Harlequin shrimp och Pyjama Cardinalfish samt sett rev som ingen tidigare skådat. och ändå finns så mycket mer att uppleva här. Men än har jag en och en halv dag kvar.

Det kommer att bli fler tillfällen...

Dive expedition 2011

Efter många om och men då Lee som höll i expeditionen halkade med foten när han skulle kicka igång sin motorcykel och ändade upp på sjukhuset med nio stygn i foten kom vi äntligen iväg på en "exploration new dive trip" utan honom. Från början var den planerad att vara fyra-fem dagar men nu fick den bli en tur på två dagar med endast en övernattning. Bättre än inget. Vi startade söndagen den 17 juli klockan 06.30 men vi behövde en hel dag för att förbereda allt som skulle med. Tolv man ombord skulle ha mat i två dagar så jag, Bbing och Elina begav oss dagen innan in till Dumaguete för att bunkra upp. Mat och sovskynken skulle inköpas och likadana scafsar var ett måste, sånt kan man kosta på sig när priset är 22 peso (ca 3 kr). Samtidigt pågick massor av förberedelser på Pura Vida, vatten skulle tankas, bränsle och tuber skulle ombord och framför allt kompressor och generator.

Så var det då äntligen dags och iväg bar det alla iförda de nyinköpta scafsarna och ett glatt hömör. Ett gott gäng som verkligen kan få en att må gott, vi gottade oss i alla felsägningar som hörts under de tidigare veckorna och den som rungade mest under resan var "How many deap".

Kan bara säga att det var värt ett par timmars båtresa i rätt rufft väder, som efter tre veckor bestämde sig för att nu djäklar ska det blåsas och regnas. Men inte ens det kunde få ner det glada humöret och stämningen av att man skulle få dyka där förmodligen ingen annan dykt tidigare var fantastisk. Fiskare i området gav tips och höjdaren i byn i närheten skulle tillfrågas om det var ok att göra ett dyk i "hans" område. Reven var fantastiska med otroliga koraller, både soft och hard corals. Inte så mycket fiskliv men mycket smått och gott som nakensnäckor och liknande.

Bbing

Joona = The Spiderman

Man känner sig så otroligt privilegierad som får vara med på denna resa med dessa glada, sköna människor som vet att njuta av livet. Skulle faktiskt åka rakt ut i det blå även utan dykningen för vi hade det härligt även ovan ytan. Som en bonus gjorde vi sex fantastiska dyk i helt orörda vatten.

Tidig morgon ombord Dako

Att man på en båt kan få så fantastik mat, grillad kyckling, färsk fisk i olika varianter och en massa annat gott som stod färdig på bordet när man kom upp från ett dyk får en att förundras över hur man klarar att laga så god mat på så enkla medel. Färsk fisk kunde vi köpa direkt av fiskarna och den var så färsk den bara kunde vara.

Ombord serverades färsk god mat och ingen behövde vara hungrig,
nästan så vi inte hann dyka  för all god mat som serverades.

Shaky

Staff Party Pura Vida

Igår kväll var det staff party på Pura Vida. Alla samlades i sina finaste munderingar och åt, drack och var glada. Detta party var finansierat av dem själva varje gång de bröt mot den "dress code" stället har får de betala 30 pesos, kanske inte låter som så mycket men tjänar man 255 om dagen är det rätt tufft. Alla verkade ha en riktigt trevlig kväll och de olika grupperna som köks-, bar- och receptions-personalen hade inövade uppträden som de utförde under jubel. Det var så roligt och underhållande att jag ställde all dykning dagen efter.

Earthquake 6,2 = Scary
Idag vaknade jag upp av att hela bunglowen skakade och for upp ur sängen och rusade ut, insåg att det var bäst att följa dresscoden och gick in och tog på mig igen. Mötte sedan andra lika uppskrämda resenärer som också undrade vad som stog på och rusat ut ur sina bungalower. Hela poolen skvalpade så det skätte över och det tog tjugo minuter för vattnet att lugna sig igen. Hmm, skulle man vara orolig för en tsunami när bungalowen bara ligger tio meter från havet? Ingen info mer än alla djur som hördes skälla, gala, bräka m m. Då är man glad för internet där man kunde läsa att det var en jordbävning på 6,6 som senare nergraderades till 6,2 bara 10 mil österut från Dauin. Höll mig vaken och kunde följa soluppgången som lätt lugnade mina något skakiga nerver och efter en dryg timma kunde jag lägga mig och vila i ytterligare en timma.

Hmm, undrar vad man nu ska göra hela dagen när jag ställt in dykningen, men det är förmodligen dags att andas ut lite kväve så det får bli en riktig slappardag. (PS har redan ångrat mig får bli två dyk i alla fall).

Shaken but not stirred...

Livet flyter på

Pura Vida

Uppfinningsrikedom. Gasreglaget!

Här går allt i sin gilla gång. Tre dyk om dagen mellan och efter dessa är det att umgås med vänner som gäller. Det största bekymmer man har är vad och var ska vi äta. Massor av goda alternativ att välja mellan gör det till dagens dilemma. Vi håller som bäst på att planera en Exploration dive expedition där vi ska ta den största båten, Dako, och bege oss söderut och leta nya dykplatser och bara hoppa i där det ser lovande ut och hoppet är att hitta ett ställe med haj. Mig kvittar det vilket men bara det att få dyka tillsammans med de instruktörer och guider som som numer är mina vänner från Pura Vida och inte veta vad vi kommer att upptäcka är nog. Det kommer att bli ett enkelt levende men på båten finns både färskvatten, generator och kompressor så så vi kommer att ha det vi behöver, göra strandhugg och köpa frukt och mat och vi kommer att sova i båten eller på taket av den. Dako är en riktigt stor bankabåt med gott om utrymme så det känns mest spännande. Det som skulle kunna stoppa expeditionen är vädret eftersom vi inte har några riktigt skyddade ankringsställen. Känner mig både stolt, glad och uppspelt bara av att få delta. Förutom personal från Sea-Explorers kommer även Jona och Elena att följa med. De är två glada finnar som gör livet glatt. Jona tog sitt instruktörs-cert här för fem år sedan, jobbade här nere ett tag och återvänder precis som jag titt som tätt. Pura Vida och de vänner man får här har liksom den effekten.

Rico • Bbing • Jona • Elina

Under de första dagarna på Pura Vida var i i Dumaguete två gånger och
bägge gångerna fick vi punktering. Men, men vi var lika glada för det!

Måtte vädret hålla sig...