Födelsedagsfirande

Dauin - my second home

Dauin, vägen ner till PV

Jag har åter igen haft en underbar resa till Dauin. Denna resa fick jag sällskap av goda vänner som också är återvänder men också en som introduceras för min favoritdestination. Jag känner att ju mer jag reser hit ju mer vill jag vara här, sakta men säkert gräver sig stället djupare och djupare in i mitt hjärta. Trodde aldrig att man kunde bli så berörd av ett ställe, eller snarare ett ställe med så många underbara människor.

Mitt hem

Huset som jag hyrde under hela förra resan hade jag kvar även till denna resan, vilket gjorde att man kunde lämna kvar i stort sett allt. Huset blev vårt tillhåll och här lagade vi allt från Filippinska specialitéer, Svenska köttbullar, Mexikanskt, Thailänskt till Schweizisk ostfondue. Alla hjälptes åt att laga mat och allt som oftast var vi 10-12 personer som åt gemensamt i en vad vi kallade "family dinner". Även om det inte fanns tillräckligt med bestick och porslin (läst plast) så kunde man alltid dela så att man fick åtminstone en gaffel eller sked. Det är riktigt skönt att inte allt måste vara så perfekt, man tar det som det blir och det blir ofta bra.

I detta fall är det Yannick som står för maten i det lilla huset bland lokalbefolkningen

Under ytan

Project AWARE Foundation

Efter bara några dagars dykning ville inte kamerahuset vara med längre så åter igen fick det bli en resa utan att fota under vattnet. Samtidigt som man vill se det fantastiska djurliv som finns där under ytan vill man ju fota dem. Så det blev många dyk med kluvna känslor där man både vill se och våndas för att inte kunna fota det man kommer att hitta. Jag kan dock konstatera att jag blivit riktigt bra på att hitta/se det jag tidigare bara trodde att guiderna kunde hitta. Det blev nästan som en liten tävling mellan mig och guiderna att hitta mest, en fördel för de andra dykare som fick se massor av häftigt. Eller vad sägs om Ambon scorpionfish, Hairy frogfish  och massor av annat häftigt. Skit att kameran inte ville hänga med.

Karaoke

Något som älskas av de flesta Filippinare är Karaoke, finns otaliga ställen där man kan sjunga, oftast lugna, smältande ballader och alla har sina låtar de kan utan och innan. Låtarna är inte av orginalkaraktär utan har ett speciellt sound (lite orgelbetonat) och man måste verkligen kunna sina sånger. Man sjunger ofta och gärna oavsett begåvningsgrad men alltid lika inlevelsefullt och seriöst. Speciellt mysigt är det med de riktigt lokala ställena, med stampat jordgolv, hopspikade bord, soffor och stolar. Självklart intas även lite lokal rom eller brandy med cola, priset för en flaska är under 100 peso (ca 16 kronor)

Ett av de Karaokeställen vi besökte, Jonas i högform

"Resort Hopping"

Med trasigt kamerahus blev dykningen lite mindre viktig och en dag, efter ett, låt oss säga ett vad, om vem som startat tidigast med de gyllene dryckerna, så föddes tankarna för en så kallad "Resort Hopping". Vi, Lee, Yannick, Jonas och jag, skulle minsann vara tidigast, vi planerade in en ledig dag för alla, strök oss från all dykplanering och ställde klockan på sex. Vi var på första resorten tidigt, kl 7.00, ja jag vet, inte så moget men kul. Till frukost fick det bli en Bloddy Mary och en hamburgare med strips. Lite segt och inte den bästa Maryn kan jag lova men framåt elvatiden och tre resorter senare flöt det på bra. Innan vi var nerbäddade kl 24, hann vi med både bubbelbad i varma källor, upptäckande av resorter man inte visste fanns, alla resorters dryckes-specialitéer, diverse souvenirer (till slut liknade dessa mer en maskeradkostym). All in all, hann vi med 11 resorter (eller var det 12)och fick förutom "souvenirerna" med oss massa glada minnen, så även med en något seg "dagen efter" var det värt det. Framför allt vi har rekordet :-)

Kombinerad avskeds/födelsedags fest

Garys gullegris

Inför första mars var jag och Gary på marknaden i Malatapay och köpte en gris som skulle bli Lechon (60kg). Gary köpte också en liten söt gris, vars öde förmodligen blir det samma någon gång i framtiden. Jag och Bbhing var dessutom på Marknaden och köpte fisk (6 kg) till hennes omtalade kinilaw. För er som inte vet vad det är är det rå fisk marinerad i vinäger med ingefära, calamansi (Philippinska små lime) lök, tomat, chili och lokal seasoning. Senior Pedros fick stå för grillad kyckling (20 st) och en mamma till någon på resorten gjorde en gränsaksrätt med räkor och bläckfisk. Givetvis inhandlades passande drycker in också. En festlokal hyrdes in och som överraskning hade Gary låtit en firma komma och dekorera upp med tyg, blommor och blad. Stället heter Lowland och ligger ett stenkast från vattenbrynet. Festen blev en succé och det dansades till långt in på småtimmarna.
Filippinerna är också ett av de ställen där det svallras som mest, ryktena flödar och skulle jag göra allt som det ryktas om, skulle jag vara ännu mer upptagen än vad jag är. Denna gång var det jag och Yannick som hade något ihop, haha det skulle vara något, en 24-åring, inte illa. Skulle även var lite svårt då vi alltid umgås i ett stort gäng. Men roligt var det när det tystnade på festen när jag och Yannick levde med och klädde ut oss till bröllopspar. Till slut förstod alla löjet i det hela och brast ut i ett befriande gemensamt skratt. Men jag återkommer och jag tror inte snacket har nått sin kulmen än, jag är en ständig källa till rykten. Tyvärr drabbar det inte bara mig utan även mina vänner på plats som ibland kan känna stort obehag inför de rykten som pågår, de vill ju trots allt bara göra min vistelse där så rolig som möjligt.

Kombinerad födelsedagsfest och avskedsfest

Allt har ett slut

Tre veckor går fort som attan och det är alltid med sorg i hjärtat man beger sig mot Manila för senare hemfärd till Sverige. Hemma finns dock det finaste jag har, får försöka övertyga henne om ur bra man har det i Dauin när vi kommer gemensamt nästa gång i Juni.

Me and my sis Bbhing

Dauin, vi ses igen i sommar...