Life is good

Efter en knagglig start på resan med misstänkt bomb och avstängningar i Amsterdam som gav 4 timmars försening har jag nu avskjutit tre dagar på Cabilao. Nu kanske det gick lite fort, men jag brukar alltid stryka resdagen ur minnet snabbt. I korta drag gick den till så att först bilfärd till Landvetter, sedan en timma och tjugo minuter till Amsterdam. Det som skulle blivit en timmas stopp blev alltså fyra och sedan 13 timmar i luften med KLM till Manila. Väl i Manila hade sex timmars stopp krymt till en timma och fyrtio minuter vilket är lite tajt för att ta sig från terminal 1 till terminal 2 som har en shuttlebus som man inte riktigt vet när den kommer, så det fick bli taxi. Ytterligare 1 timma och tjugofem minuters inrikesflyg med med Philippine Air, som för övrigt var en timma försenat. Utanför den lilla, lilla flygplatsen i Taglibilan (återkommer om stavning) väntade en chaufför för att ta oss till hamnen (1 timma) och sedan tjugo minuters båttransfer ut till Cabilao beach resort. All in all ca 26 timmar från dörr till dörr, men det mina vänner är det värt.

På resrouten fanns när vi kom fyra gäster till men efter ett dygn hade de dragit vidare till andra resmål och nu är vi de enda gästerna på resrouten. Servicen är därmed på topp kan jag säga, både vad det gäller mat, dryck och dykning. En rolig överraskning var att, Tomas som skulle ta sitt AOW här fick min kompis B-bing som instruktör, enkom hittransporterad för detta ändamål. Hon hade frivilligt ställt upp eftersom det var vi som var här. Annars är det inte så populärt att komma hit eftersom det finns absolut anda att göra mer än slappa och varva ner i en otroligt vacker omgivning. Tomas är nu nästan klar och B-bing kommer att stanna med oss och bara göra fundives och då prova det nya undervattenshuset som jag hjälpt henne köpa.

Som ni förstår är det inte så mycket spännande jag kan berätta om ön. jo visst det var basket derby mellan öns två stora resorter och de som vann kunde kalla sig champions tills nästa års spel. Tyvärr vann den andra resrorten med en en poäng efter förlängning. Men spännande var det och framför allt en otrolig spänning med öns alla invånare som samlats för att se spektaklet :-)

Dykningen är fantastisk, friska rev med stor artrikedom och ett djurliv som inte går av för hackor. För att nämna några, Denice Pygmee seahorse (den rosa finns också men än har jag inte sett den), Leaffish, Nakensnäckor i massor mm och framför allt en av mina "jag har ännu att se lista". Pyjama Cardinalfish har kunnat avbockas.

Vi kommer att stanna totalt 7 nätter och har redan avverkat fyra, så tre hela dykdagar sedan blir det förmodligen båttransfer med dyk på Balicasac på vägen till Dauin.

Äntligen...

Bye, bye Sweden for a while, Philippines here I come. Äntligen är det då dags, efter mycket packande (fattar fortfarande inte hur det kunde bli så mycket), på väg. Det är dags. En månad i Filippinerna. Det ska bli så härligt, även om det hade varit roligt om familjen ville följa med.
En månad utan att bädda sängen, laga mat, bara bli bortskämd och serverad allt på silverfat.

Nästa gång vi hörs blir det från Filippinerna...

I övermorgon drar jag

Efter gårdagen studentbal är verkligen semestern på G. Bikinin packad, men även övriga saker man kan behöva under en månad i Filippinerna. Nu ska så jag, som nästan lett i mjugg åt alla återvändare (som jag tyckte missade alla nya häftiga resmål som finns att upptäcka genom att år efter år resa till samma ställe), till Dauin för sjätte gången.

Nu är jag precis likadan, tänker alltid nästa gång ska jag ta ett nytt resmål men ändar ändå upp med att boka in Dauin igen. Det roliga är att ju fler gånger jag varit där ju mer vill jag tillbaka. Alla vänner man skaffat sig, som man genom datorns fantastiska möjligheter, gör att man kan hålla kontakt med via Facebook, Scype etc. Väskan är som vanligt packad med choklad (viktigt att den är ljus), lösgodis och ostbågar, väl uppskattade gåvor, samt en massa saker som ska förgylla mina vänners vardag. Ska bli roligt att träffa Belinda som numer klarar att ta sig runt på kryckor, Gary med sitt nya bländande leende och alla övriga på Pura Vida. Så tänk på mig när jag på onsdag klockan åtta ger mig i väg mot Landvetter för att starta min 27 timmars resa mot Cabilao och Dauin.

Nu är jag redo att dra, så nu kan onsdag komma när den vill.

Åh vad jag längtar efter en god kall öl i ljumma vindar i glada vänners lag...

Bara tre dagar kvar

Inte en dag för tidigt har jag gjort min sista lektion för detta läsår. Vet inte om jag blivit äldre (jo det vet jag men man säger ju så) men man längtar bara mer och mer efter sommarledigheten. Finns det något skönare än avlutningsdag med "Den blomstertid nu kommer", det är nästan så att det bubblar i magen och en och annan tår stiger upp i ögonvrån när man hör dessa toner som förespeglar sommar. Varje år förundras man över vilken press det var att få in de sista uppgifterna, sätta alla betyg som man önskar man kunde få satt lite högre och att det helt plötsligt är sommarlov. Väl ute ur kyrkan känner jag samma lycka som mina elever över att skolan är slut för detta läsår och att man har en hel sommar framför sig. Kroppen bara bubblar av härlighet och själen jublar.

Bara två dagar kvar sedan har jag ett stundande sommarlov packat med resor. Först väntar fyra veckor i Filippinerna följt av fem dagar hemma och sedan New York i en vecka.

Snacka om sommarlovslycka...