Näst sista dagen gjorde jag de två sista dyken på förmiddagen då flyget till Manila avgår under eftermiddagen. Känns alltid sorgligt att allt det som man sett fram emot har ett slut. Efter en dusch var det dags för sista natten med gänget, alla de som gjort vår semester till "one of the best". Efter att ha bjudit på mat och dryck (ja i Filippinerna kan man bjuda tio pers utan att bli ruinerad) var det byns karoke-ställe som stod på tur. Detta är ett ställe som agerar butik av allehanda, pub, biljard- och karaokeställe och då ska man veta att Filippinare tar karaoke på allvar, man kan sina sånger utantill.
Själva karaokemaskinen består av en tv-kärm ca 19 tum och någon form av data med ca 3-4000 låtar som man kan välja i en katalog. När man valt sitt nummer så spelas låten upp i någon form av orgelvariant och texten kommer upp på skärmen, detta tillsammans med några rörliga bilder som har absolut inget med själva låten att göra. De varianter jag såg var munputande lättklädda tjejer på safari med babynoshörningar som rekvisita och en vad som såg ut som reklamfilm för en skidort, helknäppt. Bara detta kan få mig att brista ut i skratt, men så gör man inte speciellt som killarna, Poloy och Gary, som vant la ner hela sin kropp och själ och sjöng riktigt känslosamt.Detta samtidigt som vi sittandes på vingliga plaststolar fisk ducka för biljardköer som användes flitigt vid biljardbordet knappt 50 cm bakom oss.
Sista dagen börjar redan "the vacation hangover" sätta in och man packar och är klar säkert tre timmar före pickup för transfern till flygplatsen. Känns alltid så sorgligt att lämna Dauin och alla vänner man fått där. Som tur är har jag ytterligare en resa inbokad redan i juni då jag ska tillbringa fyra härliga veckor i Filippinerna, en vecka i Anilao och en vecka på Capilao och sedan två veckor i favoriten Dauin.
Hemresan börjar med en flygresa mellan Dumaguete och Manila där vi måste övernatta för att det inte går något riktigt tidigt morgonflyg till Manila. Efter en dryg timmas flygresa checkade vi snabbt in på The Heritage hotell och tog sedan en taxi till Mall of Asia, ett av Asiens största köpcentrum där vi flanerade runt och fick oss något att äta. Det är något konstigt, så snart man påbörjat sin hemresa så vill man bara hem eftersom allt känns som en lång väntan på nästa flyg. Vi la oss tidigt och sov som stockar tills det var dags att kliva upp och åter bege sig till flygplatsen. Den incheckning och köp av extra bagage som vi gjort tidigare var som bortblåst och man retar sig på den lilla kryssrutan med "Skriv ut boardingpass och kvitto på flygplatsen" och den personal som frågar efter utskrift, precis som man har en printer med sig på resan. Tydligen var det de som gjort något misstag för efter mycket argumenterande och försök att koppla upp sig på den medhavda datorn så meddelade de att det var jag som gjort fel och köpt extrabagage i Maries namn. Ja ja tänkte vi vi checkar väl in två på Mia och ett på mig det är väl inte hela världen. Döm sedan om vår förvåning att när det byttes personal så var det helt plötsligt tvärt om, inte kunde väl Mia checka in två bagage när det stod att det var jag som betalt ett extra bagage. Allt detta gjorde att den snabba incheckning som vi hoppats på tog en halvtimma. Immigration där man först står i kö för att betala de 900 peso, som avreseskatten är och sedan nästa kö för att få sin utresestämpel gick förvånandsvärt fort. Sist tog hela incheckning och immigrationprocessen över två timmar och trots lite strul med incheckning var allt avklarat på en timma. Efter en tretton och en halv timmas flygresaoch fem filmer senare landade vi i tid på Amsterdams flygplats och ytterligare fyra timmar senare blev vi hämtade av Tomas på Landvetter. Trötta men nöjda efter två underbara veckor i Filippinerna somnade vi som stockar.
Bäst av allt nästa resa redan inbokad, Filippinerna I'll be there in just fifty days.
Framför allt bikinin ligger redan i resväskan.
Så fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar