Valencia och zip-line tur

Zip-lineutfärd strax utanför Valencia

Elva glada filippinare och jag begav oss en eftermiddag upp mot Valencia där vi skulle prova på att åka "Zip line". En vajer uppspänd över en dalgång som man krokades fast i en sele på, man klättrade upp i ett vinglit trätorn på tre våningar och sen var det bara att hoppa ut och man svävade långt över träd och palmer ner mot slutändan där man bromsades upp efter en ca minuts färd. Mest spännande var att hoppa ut ur tornet sedan njöt man av värden neråt tills man nästan var framme och undrade hur det skulle gå till att bromsa upp den fart man fått upp. Som tur är funkade det bra och efter att alla tagit sig ner kunde vi konstatera att vi alla överlevde, som vi uttryckte det "still kicking". 

Ett glatt gäng håller andan i sulfatångorna • Poloy med sin älsta dotter

Efter zip line-färden begav vi oss upp i den dalgång dår så många miste livet i den flod som verkligen överraskat många genom att bli en frustrande, forsande älv efter allt regn som kom under tyfonen i december. Man kunde verkligen se vilka krafter naturen besitter när den lilla "red river" som nu kanske var 4-5 meter bred med lite lugnt porlande vatten verkligen dragit med sig allt i dalgången och bildat en älv på sina ställen mer än hundra meter bred, den hade skurit sig ner i den sand och stenjord och bildat en djup fåra med stora stenbmmlingar stora som ett hus forslats med.

Vårt mål var ett vattenfall där vattnet föll ca 50 meter. På väg dit passerade vi ett ställe där kokande vatten och sulfatdoftande vattenånga steg upp ur marken ur ett stort månliknande område. Vattenfallet i sig hade mist sin forna glans när mycket av vegetationen svepts med och bara klipporna vid sidan om nuvarande vattenfall låg kala efter vattenmassorna som svept fram. Det kommer säkert att ta dalen minst 50-100 år att hämta sig efter vad naturen lyckats åstadkomma på några timmar.

Ett av det hus som hade millimetrarna på sin sida  och vattenfallet

Tänk vad mycket det finns att upptäcka...