Ett bra avskedsparty är inte ordnat i ett nafs

Min första gris

I onsdags i ottan begav sig jag, Bbing, Chona och Gary oss till Malatapay market för att köpa en gris som sedan skulle helgrillas till torsdagkvällens avskedsfest vid Lee's kitchen/staffhouse. Lechon som grisenkallas som helstekt köps levande för att den ska vara så färsk som möjligt inför grillandet. För oss västerlänningar lite absurt men här helt normalt. Lee påminde mig före avfärd att inte namnge den så den då skulle bli ett husdjur. Även om marknaden, behandlingen av och färden dit för djuren inte med all säkerhet  inte skulle godkännas av svenska myndigheter så har jag i alla fall sett hur lyckliga de flesta djuren är medans de växer upp, grisar får böka runt i trädgårdar och man kan se att de är riktigt välmående. Grisen som jag skulle köpas valdes ut av Chona och Gary som själva har erfarenhet av grisuppfödning och vet vad god kvalitet innebär (själv hade jag nog valt den renaste och sötaste). Jag blev i alla fall ägare till en tjejgris på ca 40 kilo och givetvis gav jag den ett namn och eftersom Lee heter Daniels i efternamn fick den på grund av varningen heta just Daniel. Grisen var inte alls välvillig på att följa med oss i repet som hängde löst runt halsen och krängde sig skriande ur detta och i sista stund fick Gary tag på bakbenet på den nu ännu mer skrikande grisen och räddade oss från en jakt efter densamma bland alla grisar, getter och kor på marknaden. Hade dock varit en syn för gudarna. I alla fall för en dag kan jag kalla mig grisägare. Efter lite frukost bestående av sticky rice som tillagats i palmblad och en söt, stark, varm kopp choklad i vilken man doppade dessa var det dags för hemfärd. För hundra pesos kunde man få sitta upp med grisen mellan sig och föraren, på en förlängd motorcykel, som tur är skötte Gary denna bit. Chona köpte även hon två små kultingar som vi levererade i en säck till hennes föräldrar på en gård en bit upp i bergen. Där fick Bbing hålla i dessa på Chonas motorcykel medans jag körde Garys mtorcykel till gården och senare till Dauin. Jag har blivit en höjdare på at trixa mig fram i trafiken, i alla fall om jag får säga det själv.

Chonas  små kultingar, vad är det man brukar säga, köp inte grisen i säcken

Torsdagmorgonen blev även den tidig då det nu var dags för att åka till marknaden i Dumaguete för att köpa fisk och tillbehör till Kinlawen som är Bbings specialitet. Här tar matlagning verkligen tid, kanske inte så mycket matlagningen men inhandlandet av ingredienserna. För 700 pesos får man slaktandet och grillandet gjort (100 peso = ca 15 kr). Grillandet startade klockan 12.30 och grisen levererades färdig klockan sex. Alla inälvor fick Chona levererade i en plastpåse och hela gänget startade upp arbetet med att göra någon form av inälvsgryta (kan säga att smaken med alla kryddor var inte helt fel men jag tog hjälp utav en välvillig hund att äta upp min portion).

Chona och Bbing på fiskmarknaden

Lechon

Den helstekta grisen, kinilawen och riset smakade dock underbart. När alla (ca 50 pers från Sea ex och Pura Vida) var mätta, sjöng alla och var glada till den inhyrda karaoke-maskinen och hela kvarteret fylldes av om inte alltid så skönsjungande men i alla fall välvilligt sjungande Filippinare som fullkomligt älskar karaoke. Efter en kväll med mycket skratt, Red Horse, Tanduay, sång och dans gick jag trött men lycklig hem i en totalt genomsvettig t-shirt.

Mmm Lechon och Kinilaw

Ett glatt Karaokegäng

Until next time...