Annat än dykning på programmet

Igår, onsdag, var det marknadsdag och vi (Mia, Tomas, Bbing, Gary och jag), beslutade oss för att göra ett besök där. Rustade med två motorcyklar (två små Filippinare och jag på en, Mia och Tomas på den andra) bar det iväg mot Malatapay market, som ligger ca en mil söderut utmed "the highway". Redan på väg dit möter passerar eller passeras man av lustiga transporter (tror dock inte de är så lustiga för djuren) som motorcyklar med tre Filippinare och två grisar, flak och tricycels fyllda med getter, grisar och alla möjliga kreatur. Går knappast att förklara med ord måste nästan ses. Väl framme är det ett myller av dofter, färger, människor och djur som ska få nya ägare. Getter bräker, och grisar grymtar och man hör köps som görs upp. Var väl lite orolig att en shoppoholicer som jag skulle komma hem med en gris eller två men det klarade sig.

Köp inte grisen i säcken • En hel hög av getter

Efter det intryckspackade marknadsbesöket fortsatte vi söderut och gjorde ett spontanbesök hos Belinda där jag hade lite mer pengar som jag och en annan familj (Ulf & Anna) hade skramlat ihop. Jag ville inte att vi skulle föranmäla mer än att vi skickade ett meddelande för att kolla om hon var hemma. Hade hört rykten om en spädgris som köpts upp för att slaktas då jag kom, och men ingen var ju att jag skulle lämna lite inte att de som knappast har något skulle lägga en massa pengar på mig. De blev trots allt glada för besöket och de berättade att de verkligen levt på de pengar de fått vid mitt tidigare besök och att det verkligen gjort skillnad. Belinda kunde nu med viss möda hoppa på kryckor i det lilla hus de har. Huset var enkelt men trevligt, ca 15 kvadratmeter, en öppen eldstad för matlagning och helt byggt av bambu. Man bygger dem med springor mellan bambupinnarna så att luften kan cirkulera bättre, men jag kan säga att efter en timma där var man färdig för en dusch. Man är liiiite konfunderad när man känner att det tränger på av all vätska man "ska" dricka i tropikerna men till min förvåning så innanför det som såg ut som ett litet enkelt utedass fanns en vattentoa, visserligen utan ring och man fick ösa vatten själv.

Efter besöket hos Belinda bestämde vi oss för att ta oss upp i bergen till Lake Balanan. vägen dit var bitvis gjord i betong men till störta delen bestående av lera och sten vilket gör att tempot inte blir så högt och den mil det var från "the highway" tog oss 40 minuter att avverka, men vad gör väl det när man har en otrolig utsikt med branta stup ner mot riktigt gröna risterasser, palmer och andra vackra träd och buskar. Väl framme vid sjön betalar man 50 pesos (ca 7:50 sek) per person och då ingår det bad i bassänger man gjort med vatten som rinner ner i ett vattenfall nedanför sjön. Vi åt en god lunch på den enkla restaurang som fanns där och njöt samtidigt av den fina utsikten mot sjön. För 100 peso kunde vi få en båt och två tjejer som paddlade oss runt i en liten banka runt hela sjön. Vid sjöns andra sida gjorde vi en avstickare till fots mot ett vackert vattenfall som låg ca 5 minuters promenad från sjön.

På vägen tillbaka upptäckte man hur långt vi verkligen åkt, efter en lång tur var vi så tillbaka på Pura Vida igen med ömmande bakar och en massa nya intryck från alla sinnen.

 Phills är otroligt vackert även ovan ytan...