En hälsning från Paradiset

Skönt att vara framme och ha kommit in i den vanliga dyktrallen, tre dyk om dagen och däremellan påfyllnings av mat och dryck. Våra tre par kryckor har blivit legendariska här i Filippinerna och dess väg hit. Håkan skämdes så han rodnade när vi blev preebordade på flyget mellan Amsterdam och Manila, men vad ska man göra man kan ju inte säga emot när de tycker vi ska gå ombord före. Vore ju lustigt att säga, vi behöver dem inte för då kan vi ju inte ta med dem. Nästa flyg beslutade vi att inte spela handikappade utan hoppade och lekte med kryckorna men blev ändå preebordade på grund av att vi hade bussiness class biljetter. Bakom hörde vi en smått irriterad man säga att han inte alls trodde att vi behövde dem =)

Efter att ha släpat kryckorna hela vägen hit var jag så uppe i detta att när en äldre man som alltid tog en drink i baren på Pura Vida vid sextiden stödde sig på en krycka , var jag övertygad att det var en av våra hon skojade med och jag sa skämtsamt till honom; Only old men use ond crutch. Kände mig smått dum när de andra sa att det inte var en av våra…

Till er som undrar hur det gick med den legendariska kvarglömda bikinin kan jag säga att det funkar alldeles utmärkt att dyka i BH och boardershorts. Däremot känns det lite konstigt att sitta där i baren iklädd en dyblöt BH, men som sagt det kostar att ligga på topp och det är ju alltid roligt att glädja andra.

Vädret här är toppen och vi har under första dagen dykt med en kvinnlig duktig guide vid namn Adelfa och idag ska vi dyka med Rico som även han är otrolig på att hitta alla små mysko saker man kan hitta i den mörka Dauinsanden. Mia har redan klarat av kapitel ett i Open Water kursen och idag står nummer två och tre på tur.

Nä nu väntar Paradiset...